Att tämja ett vilddjur

När jag är förälskad i någon så blir jag som nästan hundlik. Inte så att jag börjar skälla eller apportera saker för skojs skull, men många människor ser lojalitet, att vilja bli kliad bakom öronen etc som något utmärkande för hundar. Över midsommarhelgen har jag varit och firat midsommar med min lilla sötnos. Jag kan prata ganska öppet med honom om mina vargavanor, men så sa jag en kväll: ”men kanske är jag bara tokig”. Han log och svarade: ”jag tycker om när du är tokig”. Och sådana saker får mig att bli som en liten svansviftande valp, vars enda tanke är att få uppmärksamhet och kel.

Annonser
Det här inlägget postades i känslor, Komma ut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s