Minnen

Igår kväll var det fullmåne, och även om det inte påverkar mig på det sättet som folk kanske skulle kunna tro, så tycker jag om att titta på den. Månen är ju fin, och vid fullmåne är det mer måne att titta på, helt enkelt.

När jag var yngre och ville ut och yla, så var det betydligt lättare att övertala folk att följa med om det var vid fullmåne och jag beskrev det som att leka varulv, eller något åt det hållet. Det var även bra att ha en kväll per månad som var avsatt tid till att leva ut en sida av mig själv som jag normalt var tvungen att kontrollera. Nu är det länge sen det tog slut med den vanan, eftersom jag insåg att mina vänner inte kände på samma sätt, och då kunde jag ju lika gärna sticka ut och varga mig vilken kväll som helst jag hade tid. Men om jag fullmånen tydligt, så kommer jag alltid minnas de där kyliga kvällarna, då jag och mina kompisar brottades i snön, satt ute på ett fält eller sprang över klippor. Ibland stannade vi upp och ylade tillsammans.

Därför, när himlen är klar och jag ser månen, brukar jag nicka till den och le, precis som om jag stötte på en gammal bekant på stan.

(Jag vet att ni är där ute. Det är helt ok att skicka en kommentar ;) )
Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s