Att tala om det

Jag talade med min psykolog lite om hur jag måste få ett utlopp för min vargbeteenden på ett eller annat sätt, annars blir jag rastlös eller så leder det till ett opraktiskt starkt skifte senare. Jag försökte förklara vad som händer när jag skiftar, hur det känns att vara varg. Jag märkte att jag började mer och mer tappa ord, bli mer och mer intresserad av det som fanns utanför fönstret, hur det började krypa under skinnet på mig. Jag har tidigare undrat om det bara varit slump, men det verkar som det faktiskt finns en effekt.

Ungefär som att du blir mer medveten om din fot när du pratar om din fot, eller känner mer smärta när du ska beskriva vilken sorts smärta du känner? En slags psykologisk förhöjning av den känslan.

Såklart en massa frågor om huruvida teriantropi är en nackdel eller inte. Såklart ser jag det inte som en nackdel. Jag ser det som något neutralt, varken för eller emot. En del av min person som bara finns där.

Annonser
Det här inlägget postades i Komma ut, Skifte. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s