Varför ska jag alltid prata om allt?

Jag är en sån där person som verkligen tror på kraften i tanke och ord. Jag tror att det mesta kan lösas genom information, genom att dela med sig av sina upplevelser. Jag tycker att det ska finnas en öppenhet, såklart frivillig, men att ingen ska ha rätt att tysta en annan. Därför tycker jag att det är bra för teriantroper att komma i kontakt med varandra, därför skriver jag på den här bloggen, därför funderar jag så mycket över vad teriantropi egentligen är, istället för att bara acceptera det.

Mycket kommer nog från min bakgrund, där jag alltid fick höra hur bra det är att vara smart, men också att acceptera olikheter. Att jag sedan haft en hel del kontakt med den s k ”gayvärlden” har nog också gjort att jag tror att alla fördomar kan krossas med mer information. Folk är rädda för det som det kan spridas rykten om, för det som är tabu.

Jag kom att tänka på det här eftersom jag drömde att min pojkvän pratade om teriantropi med min mor. ”Han, pratar om det? Han som så sällan gör det” tänkte jag.

Jag vill gärna ha koll på vem som vet och inte vet. Men frågar någon mig, så ljuger jag aldrig. Jag vet att det finns många andra som inte känner samma behov av att dela med sig. Jag vet ju att jag inte känner något behov av att umgås med andra astmatiker, t ex, även om det finns de som verkligen tycker det är en lättnad att prata om sin sjukdom.

Ibland kan jag framstå som lite reserverad, jag är inte särskilt intresserad av vanligt småprat. Men jag älskar språket, det är nog bland det bästa med att vara människa. Våra helt fantastiska språk. Jag tycker om att debattera, hålla tal, lyssna och fundera. Och kanske därför är jag också så besatt av att prata om teriantropi. Det är en stor del av mitt liv, mycket större än vilken astmasprej jag tar, eller vilken stadsdel jag bor i. Så jag tjatar och tjatar, och hoppas på det bästa.

Annonser
Det här inlägget postades i Komma ut. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Varför ska jag alltid prata om allt?

  1. vargteriantrop skriver:

    Någonting jag inte har tänkt på innan nu, när jag ser dig prata om astmatiker, är dynamiken som uppstår i grupper där alla har någonting gemensamt; när jag var lägerledare i somras så var det många som var rätt lyckliga över att få dela sina upplevelser, mest gällande mag- och tarmbesvär under barndomen, även dom som aldrig tidigare hade haft någon kontakt med föreningen.

    Nu fick jag någonting att tänka på; alla läger jag var på som liten kanske har lärt mig att vara öppen om mina ‘egenheter’, bara jag är i rätt sällskap.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s