Nedstämdhet och artdysfori

Sen igår kväll fram till ungefär mitten av eftermiddagen kände jag mig lite nere. Dels på grund av nyhetsartiklar jag läst (vem kan inte bli deprimerad av politik?), men också för den olusten jag kände för att vara människa. Det kändes som bara satt och väntade på att det riktiga livet skulle börja, och det här konstiga besöket i människoliv vara över. Inte särskilt konstruktiva känslor. Jag försökte hantera det på mina vanliga sätt. Lista fördelar med att vara människa (längre liv, godis, konst osv), fokusera på mina uppgifter…Men när människor framstod som så fula, och mina uppgifter som meningslösa, vad gör man?

Det gick över sen när jag pratat lite med min pojkvän. Han förstår mig.

När jag var yngre kunde jag deppa en hel del över att inte kunna vara precis den jag ville. När folk dagdrömmer om att bli fotbollsproffs, hitta den rätte, resa långt bort… så är det ofta saker som är svåra, men möjliga. När jag dagdrömde om att jaga vitsvanshjort tillsammans med en flock, så insåg jag att det var omöjligt. Jag grubblade.

( Att känna en olust eller vara deprimerad över att vara född i fel art kan kallas för artdysfori (species dysphoria på engelska). Att alltid vara missnöjd med sin kropp (ofta med ångest eller depression som följd) kallas för body dysmorphic disorder, och jag har hört vissa prata om ”species dysmorphia”. )

Jag trodde jag hade kommit över frustrationen, att jag var nöjd med min mänsklighet. Men ibland kommer det där tillbaka. Speciellt om jag inser hur utsatta människor som sticker ut är. Och med tysta tankar dagdrömmer jag mig bort till skog och mark. Då kan jag också försöka trösta mig med andliga förklaringar. Försöker intala mig själv att det finns en anledning till det här. Att gudarna har en poäng med att jag känner så, eller att jag kanske levde som varg i mitt förra liv, men var avundsjuk på människorna? Jag vet inte. Det är löjligt.

”Jag försöker se det som en gåva istället”, sa V.

”Jag ser det oftast som en neutral egenskap”, sa jag.

Annonser
Det här inlägget postades i känslor, Kroppsbild/-funktion och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Nedstämdhet och artdysfori

  1. - skriver:

    Gillar din blogg. Den har lärt mig en massa som jag inte visste ett dugg om innan.

    • susitar skriver:

      Tack. Det är väl lite det som är tanken. Jag får skriva av mig, jag lär ”vanliga människor” om konstiga saker och söker kontakt efter andra som mig. :)

  2. RL skriver:

    Är även jag teriantrop. Och fastän det kan vara vansinnigt jobbigt tycker jag ändå att det underbart. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s