Smink och nagellack

Jag har varit lite deppig till och från senaste tiden. Ett par dagar var jag jätteglad, för att igår kväll sjunka ner igen och grubbla. Människor säger sig vara så förstående och jag gläds varje gång jag ser den breda variationen hos populationen. Det finns kristna, muslimer, bögar, frimärkssamlare, översättare, häxor, blyga, straighta, ateister, målare, transor…

Men jag får känslan av att vissa människor inte ”får” finnas.

När jag hamnar i perioder där jag känner mig nere, så ser tycker jag inte heller att jag är vacker. Oftast brukar jag ju säga ”för att vara människa är jag snygg”, och kan vara nöjd. Men nu ser jag alla människor som lite fulare än vanligt, och då följer också att jag inte är lika nöjd med mitt eget utseende heller. Så idag, när jag kom hem så lade jag på eyeliner, vit ögonskugga som ska imitera den vita pälsen som många vargar har runt ögonen. Jag målade naglarna i silver.

Ibland känns det verkligen som om jag håller på att bli tokig. Kuratorer och psykologer må veta hur de ska handskas med dåligt självförtroende, kärleksproblem etc, men de vet inte hur de ska behandla en varg i människokropp som börjar tröttna på långa fingrar, platt ansikte, dåligt luktsinne. Kanske jag borde gå till veterinären?

Annonser
Det här inlägget postades i känslor, Kroppsbild/-funktion. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s