%

Det faktum att de flesta människor antagligen är mer eller mindre ”normala” skrämmer mig. Förstår inte var någonstans dessa människor är, då jag träffar heterosexuella, arbetande etniska svenskar utan roliga diagnoser så sällan. Genom jobbet, möjligtvis. Jag vet inte, jag brukar inte fråga.

Jag har sett t ex homo- och bisexualitet som något väldigt ”vanligt”. När det då verkar finnas Stockholmare som känner bara EN icke-straight person, då undrar jag vems verklighet som stämmer. Om något jag sett som en ”vanlig minoritet” fortfarande stör folk, hur blir det då inte med något ännu konstigare? Otherkin kommer väl aldrig att bli ett vardagsord.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till %

  1. Lu skriver:

    Det är väl helt enkelt för att psyket väljer att föredra umgänge med personer som liknar en. Och psyket hos ens vänner i sin tur, fungerar likadant, vilket på sikt skapar olika verkligheter beroende på vilka personer man har något gemensamt med. Och jag har träffat mestadels ”normala” personer på sistone, kanske för att mina sociala rötter ligger rätt långt bort från staden jag bor i, här har jag inte alls samma kontaktnät. Dem flesta jag umgås med på ett ytligt plan, vågar jag ju inte ens berätta om min fästmö eller nykterism för, eller ens dryfta med om hur min egentliga klädstil ser ut :P

  2. susitar skriver:

    Jag tycker det är sorgligt när folk måste dölja saker på grund av rädsla. Det är en sak om man inte är intresserad av att prata om det. En annan när man egentligen vill, men måste ”spela med”. Vissa tycker att jag är person som vågar stå för det jag tycker, men samtidigt så finns det en massa saker jag är försiktig med. Att jag varit nykterist, och fortfarande dricker ytterst sällan, är något som kanske får folk att skruva på sig lite, beroende på deras egna promillehalt.

    Men det är inget emot när jag börjar prata om rätten till hemspråk, om olika sorters feminism eller polyteism. Men om alla skulle hela tiden akta sig för vad de sa, i rädsla för att stöta sig med folk, då skulle väl det aldrig bli något sagt överhuvudtaget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s