Utdrag från dagbok II

28 jan 2007

Det var inget vackert yl. Simpelt, ett tjut. Men befriande. Det var länge sen jag ylade. Minns inte ens senast. Efter det gick jag snabbt in.

Hur kan man beskriva vissa känslor?
En pirrande rastlöshet i ryggen, händerna som vill springa och nacken som tvingar huvudet uppåt.

Hur kan man beskriva stämningen hos en art?
Soldater, en lekfull familj, jägare, kamrater och sångare.

Varför är det så?

Annonser
Det här inlägget postades i känslor, Skifte. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s