Mer mentala skiften

Igår hade jag två skiften, vilka var väldigt annorlunda från varandra. Jag blir fascinerad över tillståndet, men det kanske inte riktigt funkar att forska på sig själv. Någon dag ska jag försöka filma mig själv, kanske med hjälp av någon assistent.

Första skiftet var framför allt mentalt. Mitt beteende ändrades, och jag kände mig obekväm med uppmärksamheten från min pojkvän. Jag såg ju inte längre mig själv som människa. Att då en människa, som ändå är trevlig, ska hålla om en, kändes konstigt.

I det andra, när jag skulle sova, var det mer liksom … kroppsupplevelse. Jag kunde inte få ut bilden av hur jag ”borde se ut” ur hjärnan. Jag kände att jag var alldeles för stor och klumpig, att jag borde ha en lång nos, och över den kunna lägga min varma svans. Men inget sånt kunde jag göra. Däremot var jag hela tiden väldigt medveten om den känslan, och ganska mänsklig i tankarna.

Jag känner att jag är en ”liten varg”. Jag har förut funderat på om det är en prärievarg jag är, men deras yl låter fel. Hittills pekar nog det mesta på östkanadensisk varg eller korsning mellan gråvarg och prärievarg. Den mindre storleken, den spetsiga nosen tillsammans med behovet av en stabil social umgängeskrets och ylet som är långt och utdraget, men högt i tonart… det leder mig ditåt. Också det att jag inte trivs i varma områden utesluter underarter av gråvarg som lever i varmare områden (arabisk och mexikansk varg, exemelvis).

Ja, det här är bara en lite allmän uppdatering. Mer kommer nog efter helgen!

Annonser
Det här inlägget postades i Kroppsbild/-funktion, Skifte. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s