Fenrisfolk

…är ett uttryck jag drömde om.

Jag drömde att två bekanta, vi kan kalla dem A och B var hemma hos mig. De skulle hämta något, och sen gå. B, som jag alltid irriterar mig på utan att veta varför, sa plötsligt till mig: ”Men du är en del av fenrisfolket, eller hur? Du är en sån där person som bryr dig om folk men har svårt att visa det, förutom när det verkligen gäller”. Själva beskrivningen på personlighetstypen var ju totalt intetsägande, en ganska vanlig egenskap. Men det att dessa två personer hade på något förstått min förbindelse till vargar skrämde mig.

Jag sa: ”Jaha…tycker ni det?” Jag gav A plåstret som han skulle hämta, ett glittrigt ett, och sa sedan ”Jag tycker ni ska gå nu”.

Fenris är ju den vildsinta vargen från fornnordisk mytologi, Lokes son som först är en gullig valp, men sedan blir ett hot och måste kedjas fast. Där står Fenrisulven sedan fram till Ragnarök, då alla kedjor brister. Jag har aldrig riktigt känt igen mig själv i den figuren. Jag känner mig inte destruktiv eller farlig. Jag är snarare som Gere och Freke, väntar ungrigt på maten som Oden inte tänker äta själv.

Annonser
Det här inlägget postades i Drömmar och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Fenrisfolk

  1. - skriver:

    Har du läst bokserien Freja (idun, saga)? Om inte, läs den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s