Att yla i ljumna sommarkvällar

Igår kväll kände jag en lust att gå ut, yla och leva livet! Och ja, då fick bästa vännen och pojkvännen följa med. Måste man så måste man.

Vi gick till Vitabergsparken på Södermalm, den ligger någorlunda nära mig. Men en lördag kväll är det ganska mycket folk där. Många hade picknick, vissa grupper var stora som skolklasser! Men jag hade ett sånt starkt driv, att jag gjorde mitt bästa iaf. Jag tog av mig skorna och sprang lätt på främre delen av foten. Jag kom in i någonslags naturlig rytm, ett slags tvåbent trav? Jag luktade på saker, och när jag var utom synhåll från okända människor så ylade jag. Säkert hörde de mig, men om de inte såg att det var jag, kanske jag iaf hade hedern i behåll. Haha.

Det började bli sent, och till sist vände vi hemåt, trots att det kändes som om jag hade yl kvar i halsen. Inga svar hade jag fått heller. Men springa barfota måste jag göra mer!

Annonser
Det här inlägget postades i Skifte och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s