En ”komma ut”-historia

Jag fick frågan från en läsare om hur jag ”kom ut till mina närmaste”. Det är svårt att svara kort på den frågan. När man pratar om att ”komma ut”, t ex i homosexuella sammanhang, så låter det ofta som om man bara en dag kommer ut ur garderoben, och sen dess är man ute inför alla typ. Processen är mer snårig så. Man berättar för en, kanske ber den att behålla hemligheten. Man berättar för några fler. Man ändrar sitt sätt att berätta beroende på vem man talar med. Ibland är jag modig och bryr mig inte om vem som vet om min identifikation med vargar. Ibland är jag feg, och ångrar att jag pratat om det så mycket som jag gjort.

Idag berättar jag om hur jag ”kom ut” inför min mor. Minnet är lite luddigt, det här var ju trots allt ungefär 5 år sedan. Processen har också varit långsam, stegvis.

När jag gick i högstadiet hade jag en enorm lust att yla. Övertygad om att jag var en varulv, eftersom jag inte kände till något annat ord, så tänkte jag att jag borde gå ut om fullmånskvällar och yla då. Och det gjorde jag, fram till början på gymnasiet. Min mor kände till detta. Jag har aldrig varit bekväm med att ljuga, och som 15-åring måste berätta för sin familj om man ska ut sent om kvällen. Så, min mor visste att jag tyckte om vargar, att jag ylade när det var fullmåne och lekte varulv.

Strax efter att jag läst om ordet teriantropi (”theriantropy” på engelska) på sajten werelist.com, som numera ser lite annorlunda ut, så började jag chatta med en kille på internet. Han var också teriantrop, fastän en björn. Vi lärde känna varandra, och det uppstod någonslags internetromans. Efter att vi känt varandra via internet i över ett år, så tyckte vi det var dags att träffas. Problemet var att han var norrman, och då handlar det knappast om en lätt dagsutflykt. Jag var tvungen att övertala mamma att låta min internetromans sova över hos oss.

Hon var såklart skeptisk, men jag började osammanhängande förklara hur han ”var som mig” och sånt. Till sist lade jag upp ett dokument på datorn med olika definitioner på teriantropi, som hon kunde läsa. Den norska killen fick hälsa på, och sov över hos oss i en vecka. Vi blev tillsammans, men det förhållandet skriver jag nog om en annan gång.

Då och då efter det där, har jag ibland tagit upp t ex att jag skriver på ett forum för ”djurfolk” som mig, eller förklarar att furry fandom och teriantropi inte är samma sak. Över åren har min öppenhet gentemot min mor blivit större, helt enkelt, även om jag inte är helt bekväm med tala om alla saker. Jag skulle nog inte prata om rovinstinkter, parningstid eller fantomlemmar med henne. Men hon vet tillräckligt för att jag inte ska behöva försvara varför jag har smycken med vargar på, eller varför jag ibland tar långa promenader sent om kvällen. Mor har även gett mig ett varggosedjur en gång, och tipsar mig ibland om nyheter och händelser om vargar.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Komma ut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s