Jakttidningar

Bland alla vetenskapliga tidskrifter, avhandlingar, bland populärvetenskapliga tidningar från bland annat SOF, WWF och FoF, så ligger en del tidningar från Svenska Jägareförbundet. Kontrasten är stor. När alla andra tidningar förespråkar att det mänskliga samhället ska ha finna anpassningar för de andra arterna skull, eller åtminstone samla in pengar för att skapa reservat, så propagerar Svensk Jakt för traditioner, och tycker det är ”problematiskt” att man betonar ord så som ”gynnsam status” och ”naturvetenskap” i naturvården.

Jag är inte emot jakt i sig. Finns det överskott på en djurart, och det djuret kan göra nytta som mat exempelvis, och jakten kan skötas snyggt, så kan man få tillåtelse till att jaga. Men vad gör jakten på nötskrikor eller skator för nytta? Det är ytterst få av jägarna som äter dessa fåglar. Inte heller tror jag dun och fjädrar används till något särskilt. Men ändå har bland annat Svenska Jägareförbundet kampanjer i sin tidning, där det ska tävlas om vem som skjuter flest. Här handlar jakten varken om någonsorts ”balans i naturen” eller om mat på bordet. Ren nöjesjakt.

Vargjakten är likaså skrämmande. Den svensk-norska vargstammen har inte uppnått gynnsam status. Men jägarna vill kunna fortsätta med sina traditioner. Inte modifiera sin jakttekniker, inte skjuta färre älgar. Nej, hellre då skjuta vargar och opponera sig mot rovdjur i allmänhet. Även rödräv och lodjur framställs som problem, och ofta betonas just hur mycket rovdjuren äter. Inte vilken ekologisk nytta rovdjur tillhandahåller, inget om djurs värde att leva. Inte heller skriver de om rovdjurens beteende, om de inte handlar om just själva jakten eller enskilda fall om oskygga rovdjur.

Såklart blir jag illa berörd. När jag läser om hur negativt de framställer varg, så känns det som om de talar illa om mig också. Skulle jag någonsin säga något om min teriantropi, om min identifikation med vargar, till en jägare? Åtmistone aldrig till en jägare som tycker illa om varg. Jag vet att det finns vettiga jägare. Jägare som inser att det är en gåva, snarare än en rättighet, att få jaga. Jägare som förstår att naturen kan sköta sig själv, och att rovdjur inte är ute efter att göra livet jävligt för en.

Idag såg jag ett foto på en vargtik som bars bort efter lyckad vargjakt. Det stod ”Vargtiken vägde 31 kg”. Och jag tänkte… ”några kg mer än jag borde väga”, och kände att i ett annat liv, skulle det kunnat vara jag som burits bort.

Annonser
Det här inlägget postades i vargjakt och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s