Lykantropi som sjukdom?

Jag sitter och läser om s k klinisk lykantropi. Det vill säga, när någon tror att den fysiskt förvandlas till ett djur, en sorts psykotisk upplevelse som ofta hänger samman med schizofreni eller bipolärt syndrom.

Så hittade jag en artikel om lykantropi en psykologisk tidskrift. De beskriver 12 fall av lykantropi, där de flesta visserligen trodde sig vara vargar eller hundar, fanns där även kattdjur, en fågel, en gerbil och ”ospecifierade”. De flesta slutade med sina djurlika beteenden efter behandling, men de beskriver ett fall som verkar obotligt:

CASE 8
A 24-year-old single male presented to McLean
Hospital with a history of recurrent major depression,
a brief period of alcohol abuse, and the belief that he
was a cat trapped inside a human body. This belief has
persisted, without interruption, for 13 years.
The patient stated that he had known that he was
a cat since this secret was imparted to him by the
family cat, who subsequently taught him ‘cat
language’. Though gainfully employed, the patient
continued to spend virtually all of his spare time in
feline activitives. He lived with cats, had sexual
activity with them, hunted with them, and frequented
cat night spots in preference to their human
equivalents. His greatest – but unrequited – love was
for a tigress in a local zoo. He hoped one day to
release her.
The patient’s lycanthropic delusions remained
refractory to treatment with haloperidol, tricyclic
antidepressants, carbamazepine, and six years of
insight-orient ated psychotherapy.

Källa: Lycanthropy: alive and well in the twentieth
century, Keck et al. (Psychological Medicine, 1988, 18, 113-120)

Han uttrycker inte en tro att han fysiskt förvandlas, utan att han är en ”katt i människokropp”, inte helt olikt hur teriantroper brukar beskriva sina upplevelser. 13 år är dessutom en väldigt lång tid för att uppleva en psykos. Eftersom han är 24 under tiden när artikeln skrevs (1988), och ”varit en katt” sedan tretton år tillbaka, skulle han alltså börjat tro att han var en katt när han var 11. Många teriantroper inser att det är något annorlunda med dem under barndomen eller tonåren, medan schizofreni brukar bryta ut typiskt under sent tonår, eller runt 20-årsåldern.

Så även om hans beteende är något extremt, och hans idé om att han fick lära sig ”kattspråket” av familjens katt är konstig om han menar det som ett faktiskt språk (typ som ormspråket i Harry Potter? xD), så undrar jag inte om han skulle kunna klassas som en teriantrop trots allt.

Annonser
Det här inlägget postades i Info och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Lykantropi som sjukdom?

  1. Lu skriver:

    I egenskap av kattlik kan jag säga att jag antagligen skulle formulera mig likadant, det där om kattspråket. Det är rätt svårt att förklara med andra ord, nämligen. För mig handlar det inte om kommunikation med ord, även om en del djurkommunikatörer arbetar så. Jag tänker nämligen i känslor själv, och därför faller det sig mest naturligt för mig att även kommunicera med hjälp av känslor.

    Och, humm, murr… jag har en svaghet för tigrar också. Oemotståndligt vackra samtidigt som de är… ja… det dem är.

  2. Ping: “Jag är en varg” … eller? | Ulv i Människokläder

  3. Ping: Olika synsätt på teriantropi | Ulv i Människokläder

  4. Kevin åkesson skriver:

    Jag vill ha lyckantropi för det sägs att man blir varulv och jag vill bli det för det verkar coolt och både farligt men jag har alltid velat bli vampyr eller bli besatt av en demon eller bli varulv jag är 12 år och det är min dröm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s