Pride – ett tal

Jag höll ett tal på Pride Ung om teriantropi. Det var öppen scen, och man kunde hålla ett tal om man ville. Jag tog chansen. Jag är trött på att vissa transpersoner tror att teriantroper försöker förlöjliga dem, endast genom att tala om våra erfarenheter och känslor. Nåväl, det här är ett ungefärligt transkript av talet. Jag minns inte alla detaljer, speciellt mot slutet.

Hej. Nu blir det lite paus i den rena underhållningen här. Jag har tänkt hålla ett tal. Okej, har jag er uppmärksamhet?

Jag är säker på att en del transpersoner här har fått försvara sin identitet och sin livsstil många gånger. Speciellt på internet kan folk vara särskilt hänsynslösa. Ni har säkert tagit illa upp när någon säger ”Men, om folk ska få operera om sig till ett annat kön, vad är nästa sak, någon som ska operera sig till en häst eller?!”.

Men tänk. Tänk, att det finns de människor för vilket det här inte är ett elakt skämt. Tänk om det finns personer som har det som en hemlig, men omöjlig dröm? Precis som någon som inte passar in i mallen för hur en tjej eller kille ska vara, finns det vi som inte passar in i mallen för hur man ska vara människa.

Det finns många namn och variationer bland oss. Teriantoper, transspecies, otherkin. Vi känner också frustrationen över att inte ha en kropp som passar med upplevelsen av oss själva. Precis som en transman kan undra var hans skäggväxt är, så kan en papegoja undra varför han inte har en näbb. Vi blir också förlöjligade, våra erfanheter tas inte på allvar. Men skillnaden är att vi blir förlöjligade även av dem som borde förstå. Det finns inga stora organisationer som står upp för kattpersoners rätt att få stryka sig mot folks ben utan bli utskrattade.

Okej. Låt oss göra det personligt. Vilka är mina erfanheter, vem är jag? Jag ser väl ganska vanlig ut. Men ibland glömmer jag bort att jag inte har en lång vargnos, utan ett platt människoansikte.
Jag kan tillverka en svans av fuskpäls, den kommer aldrig vara en riktig svans, precis som påmålad skäggstubb inte är på riktigt. Och under klara kvällar, när man kan se himlen och jag känner mig ensam, så ylar jag och hoppas att någon hör.

Så nästa gång ni hör något om ”folk som tror att de är djur”, snälla, visa oss den respekt som ni önskar från andra. Vi finns på riktigt, vi finns mitt bland er, och många av oss är också transpersoner, eller bisexuella, homosexuella, asexuella. Ska jag behöva lägga locket på mig själv, även när jag umgås med människor som skryter om att vara så öppna och så toleranta och så förstående?

Tack för er uppmärksamhet. Tack.

Alla lyssnade uppmärksamt och med respekt. Efteråt fick jag applåder och  t o m några busvisslingar och hurrarop tror jag. Jag var stolt. Mission accomplished.

Annonser
Det här inlägget postades i Komma ut och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Pride – ett tal

  1. Nika skriver:

    Jag förstår att lyssnade så pass uppmärksamt, själv blev jag rörd av att bara läsa det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s