Ett fyrbent hjärta

På vägen hem, fylld av kärlek, klagar mitt hjärta. Denna upprätta kropp skaver, och jag har inte ylat på över en månad. Det är som att jag ska sprängas. Ifall en förvandling bara krävde vilja, så hade jag redan sprungit på tassar, med grå päls på ryggen. Men det finns inte tillräckligt många mirakel, det finns inte tillräckligt mycket magi för att det ska ske.

Så jag trängs i tunnelbanan, och klämmer ner mitt yl i den redan trånga bröstkorgen.

Annonser
Det här inlägget postades i känslor, Skifte. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s