Ulvar, sade han.

För typ två veckor sen var jag i Göteborg, på ett möte, träffade vänner. Jag har berättat om min vargighet för en av dem som var där, men resten har jag aldrig diskuterat saken med. Det har inte behövts.

När jag skulle åka tillbaka till Stockholm fick jag tjuts tillbaka till centralstationen. Vi var tre i bilen. Jag och värdparet jag sovit hos under helgen. Av någon anledning kom vi in på det här med vargjakten. Jag blev positivt förvånad över att höra hur de nästan var mer emot jakten än vad jag är. En annan sak jag tyckte mycket om var att båda av dem, helt svenska, aldrig sa ”varg”. De sa genomgående ”ulv”. Något jag hade gjort i högstadiet och in på gymnasiet, men folk blev så förvirrade att jag var tvungen att börja säga varg.

Varför är ulv ett bättre ord än varg? För att ”varg” ursprungligen betyder tjuv, våldsverkare. Det var ett noa-ord för ulven, för att man inte vågade säga ulvens rätta namn. Så istället kallade man den för rövare. I Sverige har detta ”kodnamn” fastnat som djurets officiella namn, medan man fortfarande i Norge, Storbrittanien, Tyskland och Danmark använder olika versioner av det ursprunliga namnet. Ulv, wolf, wulf har alla samma etymologiska ursprung.

Kanske borde jag börja kalla mig själv ulv igen. Men varje gång jag envist benämnt vargen för ulv, så har de flesta alltid behövt fråga flera gånger ”vad sa du?”.

Annonser
Det här inlägget postades i Info, vargjakt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s