Vänskap och teriantropi del III: Sista delen

Jag har skrivit några inlägg om hur teriantropi har påverkat mina relationer till andra människor här och här.

Här är nu ett inlägg som inte kommer fokusera på en viss vän eller händelse. Här klämmer jag i allt det andra.

Jag är ganska öppen om min teriantropi. Det är inget som passar att ta upp inför kursare eller på jobbet, men en hel del vänner känner till min vargighet. För det mesta har folk accepterat det snabbt. Antingen bara ett axelryck ”öh, okej”, några enstaka frågor … De flesta behandlar mig likadant före och efter att jag berättat. Jag är tacksam för att jag rör mig i kretsar som accepterar ovanliga saker.

Min gamla bästa kompis frågar mig ibland sånt som ”vad är skillnaden mellan teriantroper och furries?” och andra grundläggande frågor. De flesta av mina nära vänner bryr sig inte. Jag är samma gamla för dem, och jag har alltid varit lite underlig.

Jag har förstås också lärt känna nya bekantskaper genom att diskutera teriantropi online. Vissa av dem träffade jag någon enstaka gång, andra blev jag närmre vän med. För tillfället har jag ingen nära therian-vän som jag lärt känna via nätet, eftersom jag tappat kontakten med vissa. Men jag har gott om bekantskaper, och skulle jag behöva deras hjälp vet jag var de finns. Min nuvarande pojkvän är också teriantrop, men honom lärde jag inte känna online. Faktum är att jag inte riktigt kände till att han också kände sig som ett djur innan vi blev tillsammans och började prata om mer personliga saker.

Men i en sak påverkar teriantropi mina relationer. Jag har ibland haft svårt att känna samhörighet med ”vanliga människor”. Vissa saker i det mänskliga kroppspråket ter sig också väldigt främmande för en varg. Att människor visar tänderna när de ler, eller att de alltid tittar varandra i ögonen oavsett social status.  När jag var liten tyckte jag att båda dessa saker var obehagliga, men jag har väl vant mig nu… När man hör från lärare ”Titta på mig när jag pratar med dig!” så måset man ju liksom försöka i alla fall.

Jag trivs bäst bland alla möjliga ”konstiga” människor. Människor som är helt ”normala”, som förskräcks över det som sticker ut, dem hör jag inte hemma hos. Mina vänner är främst nördar, nyhedningar och/eller hbtq. Människor som inte längre orkar anstränga sig för att upprättahålla en tillrättalagd yta hela tiden.

Annonser
Det här inlägget postades i känslor, Komma ut och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s