Skillnaden mellan att vara, gilla och härma

För vissa framstår teriantropi som endast önsketänkande. ”Jaha, någon är missnöjd med sitt liv och låtsas vara ett coolt djur istället”. Jag tänkte här klargöra lite mer om vad som är skillnaden mellan att identifiera sig med en art och att identifiera sig som en art. Jag tar jämförelser från mitt eget liv.

Låt mig börja med att säga att mitt favoritdjur är inte varg. Vargar är inte sötast, häftigast eller mest speciella. Visst, jag tycker om dem. Men det känns också fel att svara på frågan ”vilket är ditt favoritdjur” (lågstadiefråga?) med ”varg”, ungefär som det känns fel att svara på det med ”människa”. Det finns en antydan om ”art annan än din egen” i frågan. Jag älskar däremot kattdjur av olika sorter, de fascinerar mig. Jag tycker också oerhört mycket om rävar, ormar, korpar och sparvar.

Jag kan ibland göra katt-lika saker. Men dessa kommer sig inte lika naturligt eller lika ofta som varg-lika saker. Jag har insett att jag plockat upp en del ”kattspråk” eftersom jag älskar katter så mycket, och för att jag umgåtts mycket med katter. Katter är något jag gillar och härmar. Min favoritmusikal är Cats, till exempel. Som tonåring lärde jag mig koreografier från den, gjorde en egen Cats-dräkt osv. Mycket kommer nog därifrån också. Jag var så besatt att jag ”övade” på att bete mig som en katt på min fritid, i hopp om att en dag få en roll i musikalen.

Annan populärkultur som format min uppfattning om en djurart är Den långa flykten (Watership Down). Det är en bok om kaniner som letar efter en ny plats att slå sig ner på. Kan verka oskyldigt nog, men boken (och filmen som baserar sig på boken) är ganska realistisk. Hanarna pratar om hur de kommer att slåss om honorna, kanske till döden. Kaniner blir uppätna, fastnar i fällor, dör på alla möjliga sätt… Alltid när jag läst om boken eller så, så brukar jag motivera mig själv till att äta mer grönsaker genom att tänka: ”Tänk vad lycklig Kronan eller Hassel skulle varit över fräsch sallad eller broccoli!”

Men jag brukar inte medvetet härma vargar. En del saker vet jag inte ens varför jag vill göra, för att senare läsa något om att det är något som hunddjur gör. Dessutom känns bandet till vargar som något mycket mer än att tycka om, eller att sympatisera med dem. Det är en inre känsla av att jag borde ha en lång nos, jag borde kunna klia mig bakom örat med bakbenen, jag borde ha bättre luktsinne. Jag känner aldrig att jag borde kunna alltid landa på fötterna eller dra in klor, även om det vore häftigt att kunna!

Även om stora däggdjur, och framför allt rovdjur är överrepresenterade hos teriantroper, så har jag ibland på nätet stött på arter som man inte skulle kunna förvänta sig: fåglar, fiskar, gnagare, reptiler och till och med insekter!

Ja, nu kanske det blev svamligt det här. Men vad jag försöker få fram är att den förklaringen om att det skulle handla om önsketänkande och verklighetsflykt inte stämmer. Inte för alla i alla fall. Vem är det som blir tröstad av att känna sig som en mus, egentligen?

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Skillnaden mellan att vara, gilla och härma

  1. Ping: “Jag är en varg” … eller? | Ulv i Människokläder

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s