”Djur parar sig enbart för att föröka sig”

Låt mig dissikera det här missförståndet. Jag hörde idag en tonårstjej just repetera den här myten, och även när jag påpekade att jag är utbildad inom biologi, så vägrade hon ta in något annat. Trots att hon senare gick vidare med att hon sett två marsvin av honkön utföra någon typ av parning. ”Men det är ju inte normalt!” utropade hon. ”Djur ska inte göra så!”

Människor föreställer sig gärna att ett djur, i stundens hetta, inte skulle tänka på njutning eller lust, utan att det helt seriöst skulle vara medveten om att ”det här är en bra förälder till mina ungar, jag bör skaffa ungar med honom, så att våra ungar har en evolutionär fördel”. Ja, kanske föreställer sig inte folk det exakt så. Men tanken på att djur absolut inte skulle kunna ha sex utan att det leder till ungar är ungefär lika absurd.

– Det finns massor av registrerade fall med sexuell aktivitet i djurvärlden som omöjligen kan leda till avkomma. Samkönat sex, onani, oralsex, blåshålssex, parning utanför löptiden osv. Till och med nekrofili och artöverskridande parningar.

– Andra däggdjur har väldigt lika nervbanor för oss, och liknande anatomiska funktioner. Att handjur kan uppnå orgasm är det få som förnekar. Men även hondjur kan få det. Så man kan nog dra slutsatsen att njutning är möjligt.

– Är djur medvetna om att sex kan leda till avkomma? Jag tvivlar på att majoriteten av djuren, ens majoriteten av däggdjuren skulle vara medvetna på det sättet. De flesta djur lever i nuet. Mellan parning och födsel är det ofta veckor eller månader. Det är en lång tid för att försöka förstå att det ena beror på det andra. Antagligen är människan det enda djur som faktiskt är medvetet om att sex leder till avkomma. Finns teorier om att människan under stenåldern inte visste ens det, och först när männen insåg att det behövdes säd från en man för att befrukta kvinnan, så uppstod sådant vi känner till idag: kvinnoförtryck, krav på att bruden skulle vara oskuld, manligt arv osv.

 

Själv har jag någonsorts ”instinktiva ” om hur även parning och sådant går till som varg. Ja, att parningstiden är under sena vintern (vilket jag skrivit om förut), men också att det finns lust. Och inte tänker man på valpar i den stunden. Utan snarare kopplar man ihop valpar med vår och sommar, på liknande sätt som att vintern är ihopkopplad med konflikter och parning. Vems valpar det är, det är inte ens särskilt viktigt när de blir stora nog att klara sig utan di. Valpar är älskvärda när de är flockens valpar. Huruvida det var jag eller någon annan hona i flocken som födde dem, spelar mindre roll.

Att leva som varg och människa på samma gång, påverkar alla delar av mitt liv. Även mitt kärleksliv. Jag får vissa drag som är onekligen mänskliga, men vissa som har med mig som varg att göra. Den bästa partnern är den som förstår och accepterar detta. Tack och lov är det precis det jag har.

Ibland kan jag känna att jag hellre skulle vilja ha valpar än människobarn. Men det är förstås omöjligt. Att köpa en hundvalp är inte heller samma sak. Jag kan inte dia en hundvalp, jag kan inte heller jaga tillsammans med honom på vargvis när han blir äldre, eller låta honom gå sin väg och bilda en egen flock när han är tillräckligt självständig. Det går inte. Men tänker jag på valpar i den stunden då jag faktiskt har sex? Nej, aldrig. Knappast en upphetsande tanke.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till ”Djur parar sig enbart för att föröka sig”

  1. Cheyenne skriver:

    Jag har läst i en bok att i en vargflock är det bara alfa-honan som får ungar, och ingen annan. För det skulle det bli för många ungar annars. Är det inte så?

    • susitar skriver:

      Ja, i en vargflock är det normalt sett en kull ungar per år. ”Alfahonan” är mer eller mindre ett uttryck för ”den förökande honan”. En vargflock brukar faktiskt vara (till skillnad från hur det ibland framställs i media) en familj, där ”alfaparet” är föräldrarna och resten av flocken deras ungar eller andra nära släktingar. Men valparna som ”alfahonan” föder blir älskade och omhändertagna av hela flocken, precis som småsyskon brukar bli hos andra sociala arter.

      Det har hänt att en flock haft flera kullar, men det sker sällan, och bara i områden med stora flockar och stor tillgång på mat. Normalt sett hindrar alfaparet andra vargar i flocken från att para sig. Men det finns oftast inget som hindrar individer från att lämna en flock, såvida inte det finns brist på revir. Däremot kan det vara evolutionärt fördelaktigt att hjälpa med att ta hand om sina syskon, eftersom man delar så mycket av generna med dem. Samma sak händer hos många fågelarter, människor, surikater, etc.
      Det kallas för ”inclusive fitness”, om du vill ta reda på mer. ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s