Om köttätande

Köpte nyligen boken ”Äta djur” av Jonathan Safran Foer. Har läst lite längre än hälften. Jag visste att boken skulle gå igenom missförhållanden inom modern djurindustri, och jag köpte den för att motivera mig till att äta mindre kött.

När jag var yngre trodde jag att ganska många djur hade det som djuren hos mormor och morfar. Visst dödas de, men det ser jag inget direkt fel i. Men i livet har de det bra, med varierad mat och utevistelse under dagen. Tar räven en anka, så vill inte morfar skjuta räven, utan laga staketet. Jag önskar att det var så det såg ut för alla tamdjur.

Men jag är medveten att mycket av det köttet som säljs i affären kommer från ”djurfabriker”, som Safran Foer kallar det. Uppvuxna inomhus, trångt och utan medkänsla till djuren, enbart med vinst i huvudet. Djurindustrin är också en orsak till många miljöproblem, som övergödning, utsläpp av metan och långa transporter. Så av etiska skäl så skulle jag vilja äta mindre kött.

Problemet uppstår när jag, som ett par veckor sen, är duktig och äter mindre kött. Inte avstår helt, men minskar intaget till mindre än en köttmåltid per dag (och det köttet ofta utblandat). I slutet av veckan fick jag sådana felplacerade jaktinstinkter som jag inte haft sen jag var liten. Stirrade fascinerat på stadsduvor, och när jag kom hem till min pojkvän, slukade jag korv, utan att använda varken bestick eller händer.

I ett tillstånd helt styrt av instinkter bryr jag mig inte var köttet jag äter kommer ifrån. Samtidigt ser jag många människor, som har en förmåga att tänka långt och bry sig om andra arter, vifta bort ifrågasättande av grymma metoder inom djurbruket med ”det är ju ändå bara djur, de kan inte lida på riktigt.” Men jag är både människa och varg, jag kan ta till mig information i skrift och bild, jag kan lära mig om arter jag inte tillhör. Men jag förstår också, om mina mentala skiften verkligen speglar hur en varg tänker, att även en varelse som inte tänker som en människa kan vara rädd, känna smärta och lida. Jag är på båda sidorna av staketet, men ändå känner jag mig handlingsförlamad. För om jag ska kunna vara fokuserad, och inte jaga efter duvor och harar som när jag var barn, så måste jag äta kött. Jag vill gärna lägga pengar på krav-ägg och -kött, men jag är ändå bara student och har redan höga skulder… Det är ett dilemma.

Annonser
Det här inlägget postades i Skifte och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Om köttätande

  1. MagicWolf skriver:

    Jag blir alltid arg när någon säger att djur inte har några känslor. Jag upplever känslor som både människa och varg. Ibland önskar jag att alla förstår hur djur känner när man plågar dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s