Dröm om att bli vuxen och bli varg!

Sorry, jag märker att jag inte har skrivit på länge. Nyligen tog en intensiv kurs slut, och mellan rapportskrivande och tentaplugg hade jag inte någon tid att skriva. Nu har jag mer tid, och jag tänkte berätta om en dröm jag hade ungefär en vecka sen.

Jag drömde att jag var en varg, och jag stod ute på landet i Sörmland, det liknade ett ställe jag varit på förr, men som det ofta är i drömmar, så var det ändå lite annorlunda. Jag stod tillsammans med min mor (? osäker) på den dammiga landsvägen, det är sensommar. Framför mig ligger en åker med grödor, någon form av jättelik smörgåskrasse, varje planta stor nog att gömma sig bakom. Bakom det ligger skogen.

Det här ögonblicket i drömmen var en slags övergång i mitt liv. Känslan var liknande som när jag flyttade hemifrån: det var nervöst, jag var rädd för att känna mig ensam, men jag visste att detta var vad jag var tvungen att göra. Nu var jag en varg och det var dags för mig att leva i det vilda! Jag sa adjö till min mor och började gå över åkern. Då såg jag en annan varg i skogen. I mitt luddiga minne kom jag ihåg att här fanns det redan ett vargrevir. Jag var tvungen att passera förbi försiktigt, i hopp om att de inte skulle upptäcka mig. Jag gick i motvind, gömde mig bakom de starkt luktande plantorna. Men precis när jag skulle passera in i skogen, så märkte den andra vargen mig. Hon ylade för att signalera till sin flock. Jag tänkte att friskt vågat, hälften vunnet, och tog ett steg fram mot henne och ylade mitt lägsta, mest avskräckande yl.

Men då såg jag i skogen, bland vargarna, jägare. Jägarna var klädda i vargskinn, och på något vis visste jag att de använde sig av denna förklädnad för att kunna vara bland vargflocken och låta den leda dem till andra vargar, som de skulle döda. Jag blev rädd och gömde mig, igen bland grödorna på åkern. Jag gömde mig under en stor växt, kurade ihop mig, medan en jägare gick förbi alldeles framför nosen på mig.

Den här drömmen kändes viktig på något sätt. Eller, framför allt början av den. Det är som om den har kombinerat min känsla av att bli mer självständig och vuxen, med min dröm om att vara på utsidan den jag känner mig som på insidan. Som om jag skulle kunna växa upp till en ulv. Allt kändes så rätt, att behöva lämna min mänskliga familj var en del av den uppoffringen som krävdes, men jag sörjde inte.

Dagar efteråt, varje gång jag såg en stor hund, så kände jag ett stygn av avundsjuka i mitt inre.

Annonser
Det här inlägget postades i Drömmar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s