Mitt revir, mitt!

Jag har sällan varit sådär territoriell av mig. Men nu när jag väntar mer eller mindre på att kunna flytta in hos min kille, så beter jag på ett kanske inte så stadsanpassat sätt när jag är där. Jag ser det området mer som ”mitt revir” trots att jag bara är där på helgerna, eftersom jag känner området bättre och är ute och går mycket. Här i Uppsala är mitt rum visserligen trevligt, men jag känner inte området. Inte heller kan jag vara mig själv om jag är i lägenheten, som jag delar med två andra personer.

Men hemma hos V, där morrar jag när jag hör brevbäraren. När jag hör grannhunden skälla, tänker jag att jag måste hitta och jaga iväg honom, att huset är mitt nu. Jag känner till gatorna, affärerna, gårdarna. Här i Uppsala, vågar jag inte ge mig ut i skogspartiet och yla. För i mitt undermedvetna, tror jag hela tiden att något annat hunddjur kommer att springa fram ur buskarna och jaga iväg mig från detta främmande revir…

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s