Är jag en del av ”den nya grejen som folk har roligt åt”?

Jag och V bjöd in vänner hem till oss idag. Snacks, snack och spel. Vi var rätt många, och jag hade väldigt trevligt. Men jag känner ändå att jag vill skriva lite om en detalj som hände ikväll.

Mot kvällen, när en del hade gått hem och vi var fem kvar (inklusive oss som bor här då), så kom vi in på ämnet med bronies. Bronies är vuxna fans av den tecknade My Little Pony-serien. På tal om subkulturer och gnäll och grupper, så gled vi in på något som snuddade det som kallas ibland skämtsamt för ”nördhierarkin”:

Dvs, även om resten av samhället anser en vara en nörd och lite konstig, kommer man alltid försöka få sig själv att känna sig bättre genom att peka ut en annan grupp som lite nördigare, lite konstigare. Bronies som vill distansera sig från furries, exempelvis.

Då drog D, den enda i rummet som inte känner till att jag är en teriantrop, upp ämnet ”otherkin på tumblr”. ”Det verkar vara den nya grejen som alla gör sig lustiga över”. Okej, nu minns jag inte hans exakta ord. Men något åt det hållet. Jag är en teriantrop, vilket ibland kan ses som en underkategori av otherkin. Jag har en tumblr (och skriver ibland om teriantropi där med). Jag blev väldigt nervös över tanken att vi typ pratade om mig. Nu i efterhand inser jag att han inte menade något illa om otherkin, han lät ju glad och snäll på rösten, han bara konstaterade att otherkin verkade vara dem nya hackkycklingarna på internet typ. Men just då insåg jag kanske inte det, jag blev bara nervös och ville byta ämne snabbt. Jag gjorde det på ett ganska snyggt sätt, skulle jag vilja hävda. Jag började prata om hur alla framstår som konstiga på tumblr, att det är en väldigt gnällig sajt där folk kan tjafsa om små detaljer som får enorma proportioner osv.

En snabb tanke hade ju passerat mitt huvud. Hade det här varit ett bra tillfälle för att ”komma ut”? Men å andra sidan, hade det hjälpt mig eller honom? Det hade varit relevant till samtalsämnet, men jag vet inte… det var nog ändå bäst såhär. Risken hade funnits att det hade blivit konstigt att bli seriös och privat helt plötsligt, i en diskussion som var väldigt skämtsam och oseriös. Jag menar, hör jag någon snacka illa om teriantroper, så vill jag nog säga ifrån. Men han gjorde ju trots allt inte det. Han nämnde bara otherkin. Otherkin på tumblr, som har väldigt dåligt rykte… typ hälften av inläggen i #otherkin är oseriösa eller troll.

D är en kompis, men jag umgås aldrig med honom på tu man hand. Mer av en sån där person som jag träffar när det är många som träffas. Snarare en vän till V. Men han verkar vara en vettig person, och om ämnet skulle komma upp igen, skulle jag kanske vara mer öppen med mig själv. Jag tror han skulle kunna respektera det hela och inte tycka det var ett pinsamt ämne, egentligen. Men var sak har sin tid, och jag känner inget stort behov av att prata om detta med honom. Än känsligare blir det ju också av att V inte är öppen med sin djuriskhet. Jag måste tänka på honom.

Annonser
Det här inlägget postades i Komma ut och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Är jag en del av ”den nya grejen som folk har roligt åt”?

  1. Purre skriver:

    Jag tror inte det här du nämner är något jättestort att oroa sig över, förutom så klart det med att komma ut, sådant bör ju alltid ha massor av tanke bakom.
    Jag ser inte teriantroper som något som är nördigt… Furries kan vara nördar, men det ena uteseluter inte det andra eller hur vi nu ska säga. Ja folk som klär ut sig i fursuits som har ansikten som påminner om Tiny Toons och åker runt på möten där de dansar framför mobilkameror, ja det är ganska nördigt, men på samma sätt som folk gör samma sak med TV-spelskaraktärer, eller filmkaraktärer.
    Bronies behöver ju inte nödväntigtvis ha något alls att göra med furries, förutom när en furry råkar vara brony också. MLP är en populär tecknad serie som det går att uppskatta utan att känna sig som ett djur.
    Otherkin är också ett knepigt ämne, personligen ser jag otherkin som något ganska barnsligt; inte en naturalistisk djurempatisk person som du, utan ett mer… tja.. uppmärksamhetsökande… troll nästan. Faktiskt.

    Min erfarenhet av otherkin är folk som bland annat påstår sig vara varulvar som vet hur de kan ”pshifta”, och är släkt med en ”hunter” och oj vilket drama etc etc… Alltså.. folk som bara larvar sig.

    Furries är en sak som det är kul för media att skojja om och ja, kag kan se det roliga… Din form av naturalistisk teriantropi däremot, som inte handlar om saker som yiff, dräkter med stora ögon och tecknade leenden, utan bara andlar om en person som har starka empatiska band till något form av djur.

    Nej, teriantropisk djuriskhet är, snarare än rolig och fånig, fascinerande och mysig. Tycker jag i alla fall.

    • susitar skriver:

      Fast furry behöver inte handla om att ”känna sig som ett djur” (se, t ex wikifur eller mitt inlägg om varför Outsiders-avsnittet om furries klantade sig). Furry är ju snarare en subkultur som handlar om att ha kul och tycka om tecknade djur, typ. Otherkin kan vara ganska likt teriantropi, bara att de är mytologiska eller cryptozoologiska varelser. Sen är det lite olika kultur i grupperna på internet, men p-shifting är snarare en grej som vissa ”teriantrop-wannabes” hävdar sig kunna. Generellt så används inte ord som ”shifting” särskilt mycket av mytologiska otherkin lika mycket.

      Se också Otherkin Lexicon för ursprung av olika otherkin/teriantropy-relaterade ord: http://orion.kitsunet.net/lex.pdf

  2. Ping: Om prideparaden 2013 | Ulv i Människokläder

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s