Vargar och deras symbolik

Jag måste, innan jag påbörjar detta inlägg, påminna än en gång om att min vargidentitet är djupare än en ren symbol. Jag är inte ”ensamvargen”, ”stora stygga vargen” eller liknande. På insidan är jag en varg, en hel varg, ett djur som tänker mest på jakt, lukter, familj. Djuret som flåsar istället för att skratta och som tröttar ut sina byten genom lång jakt och att klamra sig fast där det går.

Men vargar (och varulvar) har haft stor betydelse i människors kultur, och har ofta fått symbolisera en del mänskliga egenskaper, en del gudomliga. Här följer några vanliga teman:

Vargen som broder/syster/lärare – Det sägs ibland att människan lärde sig att jaga efter att ha iakttagit vargar. Huruvida detta stämmer vet jag faktiskt inte. Men det har funnits flera folk (exempel) som sett vargar som hjälpsamma, människolika och förebilder när det gäller både jakt, skydd av familj och annat. Jag ser än idag många människor som inte är teriantroper, men ofta känner samhörighet med vargar, speciellt deras människolika egenskaper som att ta väl hand om sina ungar och leka tillsammans. I djurtotem-sammanhang brukar man prata om ”vargen som lärare”. Boken ”Kvinnor som slår följe med vargar” använder varg som förebild, lärare, syster och framför allt kvinnlig symbol, och handlar egentligen inte om vargar i sig.

Vargen som skyddar åkrarna – I Tyskland och omgivande länder  under bondesamhället brukade man säga att rörelsen som uppstår på sädesfälten när vinden blåser är egentligen en varg (eller ibland hund) som springer genom åkern. När man skördade, så sades den som  tog sista skärven ”ha fångat vargen”. I vissa områden tolkade man riktiga vargars kroppspråk som förutsägelser om skörden (källa). I Japan vördades vargen som en kami (ande/gud), och länge var det förbjudet att döda varg genom vanlig jakt (däremot fanns det rituellt dödande). Vargen ansågs skydda åkrarna genom att äta växtätare som förstörde skörden (källa). Båda dessa historier har inspirerat till bok- och anime-serien Spice and Wolf, där ena huvudpersonen är en skördesgudinna i form av en varg.

Vargen som glupskheten själv – Vi känner alla till historierna om Rödluvan, De små killingarna eller Tre små grisar. Alla dessa historier leker med idén om vargen som ytterst glupsk, och också farlig och elak. Ett rovdjur som lurar eller stjäl till sig sina byten. Liknande är också många av vargarna i den nordiska mytologin. Gere och Freke är tama vargar, men glupska som äter Odens mat åt honom. Även namnen syftar antagligen på detta, där Freke kan tolkas som ”den glupske”. En betydligt vildare mytologisk varg är Månegarm som under Ragnarök slukar månen. Än idag är jägare övertygade om att vargen är glupsk och kommer att äta så mycket vilt att inget finns kvar åt dem, verkar det som.

Vargen som lättlurad – I ryska folksagor med djurtema brukar räven och vargen ofta vara med. Räven är gärna huvudperson, och ytterst listig. Detta kontrasteras med vargen som är starkare, men framställs som dum och lättlurad. Antagligen är detta någon form av ”rättvisa” i sagan, precis som hur den yngsta och svagaste ofta vinner i sagor. Den större och starkare vargen får som sin nackdel dumhet, helt enkelt för att historian blir bättre så.

Ensamvargen – Kanske anledningen till varför så många tonåringar som känner sig missförstådda älskar vargar. Här kopplas idéer som envishet, styrka, ”tar ingen skit” och melankoli ihop med vargen. Antagligen har uttrycket sitt ursprung i att en ensam varg är mycket mer utsatt än en varg i en flock, men det känns som att vargar i allmänhet mer och mer kopplas ihop med att vara ”utanför” och lite bitter. Själv kommer jag att tänka på karaktären Cloud Strife, som i Final Fantasy: Advent Children är tystlåten och inte vill blanda sig i för mycket i andras liv… och har på sig en vargbrosch.

Vargen som krigare – Vargar och många andra djur, kanske speciellt rovdjur, har kopplats ihop med styrka, aggressivitet etc. Även jag har fått frågan från en psykolog om varför jag identifierar mig med ”ett så aggressivt djur” (vilket visade att hon utgick från kultur och symbolik, snarare än biologi). Exempelvis sade sig mongolerna härstamma från en varg, och nazisterna tyckte också om vargsymboliken tillräckligt att skapa Werwolf, Hitler använde t o m Wolf som pseudonym.

Vargen som symbol för den sanna vildmarken – Ännu en anledning till varför varg är en känslig fråga, eller till varför vissa idoliserar den trots bristande kunskap. I en tid då många vargpopulationer är utrotade eller små, så börjar människor längta tillbaka till någonslags romantiserad vildmark där vargen ylar, skogen är vacker och allt är i någon form av balans. Vargen som symbol för den otämjda vildmarken är också det som får folk att se ökande vargpopulationer som hot med ordning och civilisation. Åsikter som att vargen måste dödas om man ska ha djuruppfödning, eller att människor inte kan vistas i vargskog, florerar även idag.

Varulven som människans primitiva sida – Varulven framställs ofta film och litteratur som att helt enkelt sakna civilisation. Deras beteende, bortsett från köttätande och ylande, brukar annars inte ha så mycket med vargbeteende att göra. Däremot har varulven gått om negativa drag som kanske snarare handlar om vad människor vill motverka genom lag, förnuft och civilisation. Våld, magi, vild sexualitet, brist på hänsyn till andra etc.

Varulven som pubertetssymbol – I många moderna varulvsskildringar verkar varulven istället symbolera pubertet. Detta är inte särskilt konstigt med tanke på vad varulvsmyter innehåller: att bli hårig, lättretlig och växa sig starkare. För att inte nämna kopplingen mellan förvandling en gång i månaden och menstruation. Se exempelvis Ginger Snaps och delar av Cursed.

Med tanke på alla dessa egenskaper som kopplas ihop med vargar och varulvar, inklusive många jag inte tagit upp här, kanske det inte är så konstigt att folk ofta tänker åt det hållet när jag säger att jag känner mig som en varg. Det finns så mycket bagage, allt från Rödluvan och Rågvargen till Teen Wolf och Ookami som påverkar människors bild av vargar. Man ser inte vargen för alla fiktiva vargar. Folk antar att när jag säger ”varg” menar jag deras bild av en varg, när jag menar djuret i sig. Skulle tro att teriantroper som känner sig som djur med mindre laddad symbolik inte får höra ”jaha, du menar som i [ordspråk/kulturell idé/uttryck]?” lika ofta. Tänk om man varit ett lodjur, en torsk eller fennek istället?

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vargar och deras symbolik

  1. Purre skriver:

    Hur känns det att höra sånt? Är det frustrerande eller är det lite skönt att de inte riktigt fattar?
    Folk fick alltid för sig att mina känslor för lejon handlade om lejon är starka och mäktiga och för mig var det förolämpande och kändes som om de trodde jag var ytlig..
    Men kul att du nämnde lodjur i slutet, kanske är fåfängt av mig, men jag tänker se det som en cameo av mig. XD

    • susitar skriver:

      När jag hör sådant, att folk tror att jag menar ”varg” i någon symbolisk/kulturell form, så är det ju bara en bekräftelse på att de inte har fattat. Varken mer eller mindre. Och om jag vill diskutera teriantropi med någon, så vill jag ju inte bli missförstådd. Oftast är min djuriska identitet inget jag snackar om, i och för sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s