Jag är stolt över mitt hem när min syster besöker mig

Min syster och hennes dotter (4 år), kom på besök till mig i lägenheten jag delar med V för första gången. Jag har bott här nu i nästan ett halvår, men min syster bor i Finland och har alltså inte sett var jag bor numera förrän idag.

Lite panikstädning blev det. Både jag och V är unga och lata, och har lätt för att låta det förfalla lite om det inte finns några måsten att städa. Men jag är nöjd med vad vi hann tidigare idag.

Jag är nöjd med att ha ett hem jag kan kalla mitt eget. Jag är också nöjd med hur min och Vs smak blandas. När min syster och min systerdotter kom in, bjöd jag på glass och dricka. Min systerdotter vill ha några leksaker att leka med. Ja, på sängen låg ju hela vår gosedjurssamling. V samlar på geparder, jag har fått diverse hunddjur som presenter. Tillsammans med de små gosedjurskaninerna som vi sparat för att jag gillar att leka jaktlekar med dem och bita på dem, så fanns det en avsevärd mängd leksaker att leka med.

Denna samling av gosedjur är bara en sak vi vårt hem som kanske ger ledtrådar till det man sällan pratar om med andra. På en hylla står några leksaksvargar som prydnad, en stor affisch av en gepard pryder väggen till vänster om det stora fönstret. Vs skrivbordsbild på datorn är alltid en gepard. Ibland kan jag glömma bort att lägga undan en svans eller något annat, även om denna gång var det bortstädat. Men jag tycker också att ett hem måste få spegla dem som bor där. Det ska inte vara alltför sterilt och neutralt. Ser man på resten av vår lägenhet, inklusive bokhyllor, så märker man nog en hel del andra saker. Vi har mängder av spel av olika slag, som de nördar vi är. Mitt gudastalle, hedniska altare, speglar vilka gudar jag tillber. Avbildningarna av Bast visar på Vs intresse för egyptisk mytologi. Böckerna i bokhyllorna består av kurslitteratur, ordböcker, Lovecraft, varulsböcker, religionshistoriska böcker, böcker om djur…

Min syster känner till mig vargighet, åtminstone delvis. Det var ju henne jag frågade om hon ville yla med mig, då när jag plötsligt kände för det en sommardag när jag var 14. Det var hennes reaktion (”Va?! Varför då?”) som fick mig att inse att alla inte känner som jag. Dessutom har jag bett henne en gång att ge mig en målning av en varg till mig som present, då hon är konstnär.

Ibland när hon och barnet är på besök, så får jag höra från henne eller vår mor: ”Är du inte sugen på barn?”. Men jag svarar numera ofta samma sak: ”Jag skulle hellre vilja ha valpar”. Jag vill att min syster lär sig att respektera mina önskemål och mitt sett att se på världen. Det är sällan vi talar om något djupare numera hon och jag. Hon flyttade till Finland, har familj och ansträngande jobb. Jag bor kvar i Stockholm, studerar, vill förändra världen, föredrar rollspelskvällar och politik framför familjeliv. Jag älskar henne, men vi lever olika liv. Jag oroar mig ibland för att min storasyster ska tycka att jag är för märklig, att vi ska få slut på saker att prata om.

Men när hon säger att vi har en fin lägenhet, så blir jag vansinnigt stolt. Och vi fortsätter prata om filmen som barnet tittar på, om te, Stockholm och Finland.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s