Varulven från arbetarklassen

Ibland när man ser på skräckfilmer, eller läser gamla spökhistorier, så slår det en att vissa mönster återkommer gång på gång. Ett sådant mönster är klasstillhörigheten på vampyrer och varulvar. Sedan åtminstone tiden då Bram Stoker skrev Dracula, så har vampyrer associerats med överklassen. En blek adel som gömmer sig i stora slott. I vissa tidiga vampyrhistorier kunde vampyrer inte bara förvandla sig till fladdermöss, utan även vargar. Men den egenskapen verkar ha fallit i glömska numera. Varulvar har länge, länge, sedan folk faktiskt trott på dem, associerats med antingen ”vanligt folk” eller utstötta. Varulvar är smutsiga, hungriga, ociviliserade. Kanske framträder den här dikotomin allra tydligast i actionfilmerna i Underworld-serien. Där pågar ett krig mellan de aristokratiska vampyrerna och deras före detta tjänare, varulvarna. Det jag sett är rätt larvigt, så jag rekommenderar inte Underworld, men just hur varulvarna framställs som en kontrast mot vampyrerna är intressant.

Men det där handlar ju om sagans värld, inte verkligheten.

Intressant är då att vissa anklagar teriantoper och otherkin för att vara ”en medelklasshobby”. För det första är det fel då det inte handlar om en hobby, men jag är också det levande exemplet på att vi kommer även från arbetar/underklass. Numera är jag väl akademiker, med 5 år på universitetet. Men jag växte upp med en ensamstående, arbetslös (senare förtidspensionerad) invandrarmorsa. Min morfar växte upp som bondlurk, och jobbade senare i industrin. Jag har varit van vid en viss fattigdom, den sorten som uppstår när man måste välja mellan att betala telefonräkningen eller elen i tid.
Men min mor har alltid velat ge mig det bästa, och har alltid uppmuntrat mig till att införskaffa mig kunskap. Vi må ha varit arbetarklass, men bokhyllorna var fyllda av böcker och mormor kunde växternas latinska namn.

I alla subkulturer eller communities som uppstår, så brukar vissa bli överrepresenterade. Vissa hittar till gruppen först, och bjuder sedan in vänner, och vänner tenderar ju att vara rätt så lika varandra. Det moderna teriantropi-communityt uppstod på internet. Vilka var det som använde internet mest på 90-talet? Ja, välutbildade, teknikintresserade. Oftast män som arbetade med datorer. Därför kan man se i vissa tidigare kartläggningar av kön i teriantropiska sammanhang, att männen var i majoritetet. Numera, när internet används mer av alla, verkar detta ha jämnat ut sig. Men kanske räckte den här perioden till att ge otherkin och teriantroper den vita medelklass-stämpeln. ”Ungdomar som aldrig har haft det svårt, som måste låtsas vara djur för att verka speciella”, har jag hört. Hur bemöter man något sådant, när det är fel på så många nivåer? Snacka om att dra alla över en kam.

Bör jag påminna om att den svenska vänstern en gång i tiden såg homosexualitet som och homosexuellas rättigheter som oviktigt, som något som inte angick arbetarklassen? Mian Lodalen skriver i QX:.

På gatan deklarerade de rödaste att vår sexualitet bara var ”ett överklassnöje”.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s