Tänk om det fanns en pjäs om teriantropi

För ungefär ett år sen eller två, gick jag och såg en ganska surrealistisk dansteater för barn. Den handlade väl egentligen om ett torg i Indien och en kille som sålde te där. Men inte var det lätt att förstå. Jag tvivlar på att barnen (de flesta av dem små) förstod mer än mig. Men den gången, som så många andra gånger jag ser produktioner eller artister som jag hittar utrymme för förbättringar i, så blev jag inspirerad. Perfekta verk avskräcker mig bara från att skapa eget, och riktigt usla får mig att tappa tilltron till konsten. Men när det gäller föreställningar, sånger eller framträdanden där jag med lätthet kan se både det som är bra och det som är dåligt, då börjar idéerna att bubbla inom mig.

Då tänkte jag mig en barnpjäs som skulle snudda vid teriantropi. Givetvis inte använda det ordet. Utan det skulle handla om ett barn som alltid vill ”leka” djur, men för henom är det inte bara en lek. När det barnet träffar ett annat barn som känner likadant, så uppstår vänskap och de kan vara djur tillsammans. Jag tänkte mig också att barnens djurpersonligheter skulle vara av två helt skilda arter – t ex ett däggdjur och en fågel från olika miljöer. Jag ville gärna inkorporera dans i det också.

Nåja, jag gjorde inget med den idéen. Men nu kom jag att tänka på att man skulle kunna göra en pjäs som var mer för vuxna kanske. Åtminstone inte specifikt riktad till barn, utan en helt ”vanlig pjäs”. Kanske för ungdomar, jag vet inte. Där huvudpersonen vore teriantrop, igen, utan att nämna just det ordet. Men där man visar personens längtan till att vara vilket djur hen nu identifierar sig som, ensamheten av att veta att andra inte känner likadant, dem rörande ögonblicken när personen har ett tillfälle att se djuret i verkligheten, stapplande samtal där personen försöker förklara sina känslor för sin familj eller för nära vänner. Jag skulle gärna vilja ha en del surrealistiska inslag i det – kanske använda en projektor eller så för att visa upp drömmar t ex.

Problemet är väl att jag, även om jag har en begränsad erfarenhet av att spela teater, planera sångframträdanden eller vara med i dansföreställningar, inte har någon erfarenhet alls av att skriva manus. Och även om jag skrev ett manus, vad skulle jag göra sen?

Ännu en dröm som hamnar i skrivbordslådan eller bland halvfärdiga dokument på datorn.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s