Att väsnas i oväsen – eller skall på nyårsafton

På nyårsafton firade jag med några vänner och deras vänner. Lite spontant, men väldigt trevligt. Vi åt vegetariska tacos, massor av godis och lekte lekar. Vi hade inga egna fyrverkerier (närmaste var tomtebloss), men vi gick ut strax innan tolvslaget för att se på andras. Detta är något med fördelarna med städer där det bor mycket folk, tycker jag. Att man inte behöver anstränga sig för att se fyrverkerier på nyårsafton, behöver inte riskera sina egna fingrar när man kan se grannens explosioner istället.

Som bekant så låter fyrverkier en hel del. Jag känner mig ofta triggad att börja väsnas själv. Jag tror inte det här är så konstigt. Vanliga människor gör ofta liknande saker – sjunger med i hög musik, applåderar när andra gör det, skränas på fester. Skillnaden är väl att jag ibland gör varglika läten istället för ”vanliga” hurra-rop eller busvisslingar. Det var någon av pjäserna på nyårsafton som bestod av flera små explosioner – visslade när den sköt iväg små ljuslinjer uppåt, smällde när ljuset exploderade i bitar. Det var repetativt och högljutt. Jag lät ett litet skäll-yl undslippa mig, för jag blev så till mig. Lite berusad var jag också. Men med tanke på allt oljud så tror jag inte att någon märkte.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s