Pubkväll med vänner

Igår blev jag plötsligt inbjuden till en vän till mig att se på film. Lite spontant, men jag gick och tillsammans såg vi Persepolis, som jag rekommenderar. Under kvällen får han ett sms från en gammal bekant vi kan kalla E. E skulle till Söder och dricka öl, ville D hänga på? Vi stack hela gänget som kollat på filmen (fyra personer). Jag har inte träffat E på väldigt, väldigt länge. Vi umgicks en hel del i gymnasiet, men jag antar att han växte ifrån vår bekantskapskrets… Jag har länge känt mig lite övergiven av honom, för det blev helt enkelt så att han slutade svara när jag bjöd in honom till saker, han umgicks med andra. Jag var inte den enda han tappade kontakten med, men jag klandrade ändå mig själv.

En gång under gymnasietiden, när jag kände att vi höll på att bli nära vänner, så försökte jag förklara att jag var teriantrop för honom. Men han reagerade inte så väl. Han antog att jag var en furry (wikipedia), och sa sedan ”jag hatar furries”. Jaha. Någon gång senare så hade jag ett intensivt mentalt skifte i sällskapet av honom och två andra vänner, där de två andra visste om vad som skedde. Han blev bara orolig, och vi pratade aldrig mer om saken.

Jag trodde länge att hela den historien hade påverkat vår vänskap. Egentligen finns det väl inga bevis för den saken, vi fortsatte att umgås en bra bit efter det, men när man tappar kontakten med en vän så letar man efter förklaringar.

Ungefär ett halvår sen så såg jag honom och en annan gammal bekant från gymnasiet göra narr av otherkin (som samlingsbegrepp, dvs, inkl. teriantroper) på facebook. Jag tog illa vid mig, eftersom jag hade ju försökt ”komma ut” inför E tidigare, och tyckte att han borde veta bättre. Jag skrev ett meddelande till dem på facebook. E svarade inte, men den andra vännen gjorde det.

Så när jag träffade E igår så kände jag mig nervös. Jag tycker honom egentligen. Men han har blivit så annorlunda… Han verkade iaf genuint glad att se mig, och kramade mig och andra. Vi satt på en pub och tog ett glas, och det var mestadels han som pratade, och pratade… Jag kunde knappt få en syl i vädret. Puben stängde klockan 1, och det pratades en del om huruvida vi skulle gå vidare till ett annat ställe. Men jag tyckte att det blev sent, var inte på humör för att leta efter något nytt ställe. Sen satte alkohol + uppspelt stämning + vara ute och gå på natten igång vargiga känslor. Jag kunde känna ilningarna längs ryggraden som brukar komma tillsammans med ett skifte, jag kände för att gå på framfoten. Eftersom E tidigare reagerat så negativt, och dem flesta i sällskapet inte kände till min teriantropi alls, så kände jag att det var smartare att gå hem och sova istället för att potentiellt skämma ut mig själv.

Annonser
Det här inlägget postades i Komma ut, Skifte och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Pubkväll med vänner

  1. Ping: Folk som märker när jag är vargig | Ulv i Människokläder

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s