Kan jag skala bort min hud och hitta pälsen där under?

När jag sluter ögonen ser jag mig själv som en varg. Jag lyssnar på musik och föreställer mig själv springa i takten till trumslagen. Jag funderar över skogspromenader och andra äventyr i naturen, men glömmer bort att ta i hänsyn att jag är en människa. Jag dagdrömmer om att ge blöta hundpussar på min sambos kind. Jag gör miner som ser dumma ut på ett primatansikte men som hade varit naturliga på ett hunddjurs.

Ibland när jag tänker så, så känns det som om det bara borde vara frågan om att GÖRA DET. Att bara bli en varg. För det känns så nära. Som något som vore fullkomligt uppnåerligt om man bara lade ner lite tid. Ungefär som att skaffa sig den där garderoben man alltid velat ha, eller att gå och ta hål i öronen, eller baka en kaka. Jag ser på mina armar, och tänker: jag har färg för ansiktsmålning. Kan jag inte bara måla på, så att det iaf ser ut som päls på avstånd? Jag har nagellack och fil, kan jag få mina naglar att bli klor?

Det känns som om  jag bara borde kunna börja skala bort den här huden och hitta min päls där under. Men det kommer aldrig att hända.

Annonser
Det här inlägget postades i känslor, Kroppsbild/-funktion. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s