Pet play + teriantropi – både passar och inte passar ihop

Pet play (även kallat animal roleplay) är en form av erotiskt rollspel där minst en deltagare spelar rollen som ett djur. Populära djur är bland annat hund, katt, häst. Det finns ett starkt överlapp med bdsm-communityt, till den grad att pet play ibland listas som en undergenre till bdsm.

Teriantropi är när en person identifierar sig inombords som ett icke-mänskligt djur. Det är inget rollspel, det är inte nödvändigtvis sammankopplat med sex.

Jag är teriantrop, men också intresserad av bdsm och andra sexlekar, och använder mig av pet play för att på samma gång ge uttryck till min egna djuriska identitet, men också för att leka med undergivenhet, ägande, sexualitet och utklädnad.

Min sambo och jag har kommit överens om ett öppet förhållande – givet vissa regler förstås. Vi diskuterar varje fall i förhand. Men iaf. Jag träffar då och då en kille som är min ”husse” i pet play-sammanhang. Det började med bara själva rollspelet, men vi har numera sex också. Han vet om att jag är en vargteriantrop, tittar t o m in på den här bloggen då och då.

Idag träffade jag ”Husse”. Istället för att följa planen – att först leka hund och ägare och sedan ha sex, så blev det tvärtom. Redan under sexet kände jag mig vargig ibland, men det försvann snabbt. Under pet play-sessionen så skiftade jag lite grann. Jag kände de välbekanta rysningarna längs ryggraden som brukar förebåda ett mentalt skifte. Mina mentala skiften kan vara ganska translika, och denna gång var det så. Det som hade orsakat skiftet var ju pet play-sammanhanget, men på samma gång så var det skönt att släppa den rollen och bara uppleva skiftet i sig, utan några förväntningar på att gå fint i koppel. Jag upplevde svaga fantomkänslor också – mina händer och fötter kändes som tassar, min svanskota kändes annorlunda och jag ville bli kliad bakom ”öronen” – dvs uppe på huvudet, inte bakom mina riktiga öron.

Det har hänt mig förr att något som orsakar början på ett skifte blir irriterande under skiftet. Musik är en sådan sak. Musik med yl-liknande ljud, en särskild sorts rytm eller andra saker som påminner mig om vargar kan få mig att skifta, men  i ett starkt mentalt skifte så stör musik mig, det säger mig inget, det döljer ljud jag är mer intresserad av (fotsteg t ex).

Jag ser fram emot att utforska denna balans mellan pet play och dess roller, regler, skådespeleri och teriantropi med instinkter och annorlunda mentalitet. När överlappar det, och när krockar det?

Annonser
Det här inlägget postades i Skifte och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Pet play + teriantropi – både passar och inte passar ihop

  1. Ping: Djur som sexsymboler | Ulv i Människokläder

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s