Andligt, psykologiskt, vem bryr sig längre?

Det här var skriven som en kommentar på några inlägg om just reinkarnation som förklaring på icke-mänsklig identitet.

Personligen faller jag in i kategorin ”bryr mig inte ett skit längre”. Jag brukade heja på den andliga förklaringen. Jag tyckte det var uppenbart att jag måste ha reinkarnerad eller fått vargsjäl. Ibland tänker jag fortfarande på det sättet. Men jag vet också att det inte finns några bevis för reinkarnation eller själar. Inte jag heller använder jag ”andliga tekniker” som meditation, magi eller astrala resor att komma i kontakt med min djuriskhet. Jag tror inte på det astrala planet. Och jag är fascinerad av möjligheterna till psykologisk och neurologisk forskning om teriantropi. Men samtidigt inser jag att även om våra hjärnor skulle ha någon signifikant skillnad från vanliga människors, skulle det fortfarande finnas utrymme för andliga förklaringar för att förklara varför.

Hur som helst. Jag har inte någon personlig teori om varför jag är en varg-människa. Vad som fick mig att ha dessa instinkter och känslor. Varför jag känner att jag borde ha fötts en varg, och om inte varg, så något annat köttätande, fyrfota däggdjur. Är det för att jag är en varg med en mänsklig kropp? Eller är jag en människa med en vargsjäl? Jag vet verkligen inte.

Kanske spelar det ingen roll. Mina erfarenheter är desamma. Jag upplever drömskiften och mentala skiften. Jag ser ibland på människor som om jag inte var en av dem. Jag kan ibland tillfälligt glömma att mitt ansikte är platt och mina tänder är svaga. Jag har lust att yla. Jag går på tå, med den där kobenta hållningen som vargar har med bakbenen. Jag upplevde det när jag trodde bestämt att det måste finnas en mystisk eller andlig orsak. Jag upplever det nu, när jag är skeptisk till påståenden om reinkarnation.

Ingen annan del av min identitet får jämt frågan ”vad tror du orsakade det?”. Jag kan komma ut som bisexuell utan att bry mig ett dugg om olika hypoteser om formandet av sexuella läggningar. När jag säger att jag gillar vetenskap, måste jag inte påstå att jag är en reinkarnerad vetenskapsman. När jag säger att jag gillar Pokémon bättre än Digimon, kräver ingen bevis för saken.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Andligt, psykologiskt, vem bryr sig längre?

  1. Frida skriver:

    Det funkar inte att länka din blogg (konstigt)
    Kan du kommentera min blogg?!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s