Vargmontern på Naturhistoriska

Gick till museet av naturhistoria med några av mina elever idag. En av utställningarna handlar om den svenska naturen, och är fylld med uppstoppade svenska djur i montrar som ska likna deras naturliga miljö.

Jag har varit orolig över att inte riktigt känna mig som mig själv nyligen. Inte bara att jag inte känt mig så vargig som vanligt, men också inte riktigt veta vad jag skulle vilja göra när jag är ledig, jag har inte haft så många sexuella fantasier, inte känt sig inspirerad att lära mig nya saker …

Men sedan såg jag en av de uppstoppade vargarna. Och jag kunde känna mitt hjärta hoppa till. ”Jag borde se ut så. Okej, inte precis som just den vargen. Men jag borde ha den storleken, och ungefär den formen. Jag borde ha päls. Jag borde ha vassa tänder och en lång tunga…”

Senare, i utställningen om ”Djuret Människan”, där den mänskliga kroppen jämförs med andra djurkroppar, kollade jag igenom ett bok med bilder av olika typer av päls & hud. Närbilder. Björn, järv, hjort, VARG. Återigen, precis denna starka känsla av … något. Samhörighet? Längtan?

Jag har varit så bortkopplad från mig själv. Gör dessa mindfulness-övningar min terapeut rekommenderar, och emedan de får mig att bli mer varse om mina fysiska sinnen … så får de mig inte att känna mig som mig själv.
Jag måste hitta något sätt att verkligen slappna av och vara mig själv. Vet inte hur ännu.

Annonser
Det här inlägget postades i känslor, Kroppsbild/-funktion och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s