Hatobjekt eller kramdjur, del 1

I måndags hade jag lite tid att slösa när jag var i stan, och gick in på Stadsbiblioteket. Jag började bläddra i en bok som hette Vargen: Kramdjur och Hatobjekt, av Herlitz och Peterson.

Det är inte en bok om varg, egentligen. Den tar inte upp något av vargens ekologi, genetik eller populationsstruktur. Den är en bok om svenskars inställning till varg. Den polariserade debatten mellan ”vargkramare” och ”varghatare”. Jag antar att jag räknas som vargkramare, eftersom jag inte tycker om vargjakt, och speciellt inte i länder som Sverige och Norge där stammen är ganska liten och väldigt inavlad. Däremot förstår jag ju att folk kan vilja jaga varg (det är ju en utmaning, och pälsen är fin). Men ska man göra det, ska det göras på rätt sätt. På en stor stam, bara ungdjur, och så träffsäkert som möjligt.

Nåja. Boken tar bland annat upp skillnaden i hur stadsbor och landsbygdsbor ser på naturen. Stadsbor behöver inte åka långt från staden för att tycka att de hamnat ute i ”vildmarken”. Ungefär, så fort som ett bostadshus inte syns och inga övergångsställen finns på vägarna, så antar de att naturen de ser är orörd och vild. Men landsbygdsborna nyttjar naturen på olika sätt. De jagar, fiskar, hämtar ved, plockar bär… bara för att naturen är obebyggd innebär inte att den är vildmark. Skogen kan fungera som ett vardagsrum, man känner väl till ”sin” skog.

Och då, när något oväntat händer… när vargen kommer tillbaka till en skog där det inte funnits någon på 60, eller t o m 100 år, då blir landsbygdsbon irriterad. Det innebär att han måste ändra sin rutin: koppla hunden, kanske inte kunna jaga lika mycket älg, osv. Utrymmet som var ”hans”, har blivit invaderat av något som inte fanns där förut.

Det här kan förklara varför vissa ute på landet tycker att vargen inte får plats i ett land som Sverige. Trots att befolkningstätheten är låg, trots att vi har massor av skog, så nyttjas mycket av naturen av befolkningen ute på landet, så de ser det inte om vild natur. En skog som man brukar rasta hunden i eller plocka bär i är inte vildmark för dem, utan ett utrymme som de känner är deras.

Jag tror det är viktigt när man diskuterar, att komma ihåg att skog är inte alltid bara skog. Det är en resurs för många på landet.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s