Hatobjekt eller kramdjur, del 2

I måndags, när jag stod och bläddrade i en kopia av Vargen: Kramdjur och Hatobjekt, så kom jag också till ett kapitel om folkliga berättelser om varg. Inte Rödluvan, utan dessa berättelser gjorde anspråk på att ha skett på riktigt. Det kunde heta att en ”man i bygden” råkat ut för det, t ex.

En sådan historia handlade om en man som skulle frakta ett kar till sjön under vintertid. Förr, innan rinnande vatten i stugorna, så var det så man fick tvätta under vintern. Ta med kläder och ett stort träkar till sjön, hacka upp ett hål i isen och tvätta utomhus. Mannen i historien hade lastat på karet efter hästen, och var på väg mot sjön när han såg att det stod en flock vargar på isen.

Han spände loss karet, och klatschade till hästen så att den fick springa tillbaka hem. Sedan vände han karet upp-och-ned, och gömde sig därunder tillsammans med sin yxa. De blodtörstiga rovdjuren märkte honom, och kom fram till karet. De försökte med sina tassar gräva under karet eller vända på det. Men mannen tog sin yxa och högg av tårna på vargtassarna varje gång de började ta sig in.

När vargarna vittrade blod från sin skadade kamrater så anföll de varandra istället för mannen, och när han tog sig ut från under karet så fanns bara blod kvar och inga vargar. På så sätt räddade han sig själv och sin häst från vargarna.

Den här historian fanns berättad i många olika orter, alltid hävdades det vara någon lokal hjälte som råkat ut för det här.

Helt klart finns det saker i historien som inte kan ha hänt. Det kan mycket väl ha varit så att en man träffade på vargar på väg till sjön, och att han lät hästen springa hem och själv väntade han under karet.

Men vargar kommer inte anfalla och äta upp varandra bara för att en flockmedlem blöder. Så tanken att hela flocken åt upp sig själv i sin blodtörst är en myt. Om det var så att han lyckades skada flera vargar så kan de nog helt enkelt ha flytt.

Sen när historien spritt sig så har den blivit överdriven, och lokalt anpassad till olika orter.

 

Men när jag läste den här berättelsen, och några andra där vargar var giriga, blodtörstiga och angrep människor, så kom jag på mig själv att tänka: ”Är det så de ser på oss?”

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s