Det här med furries, och vad är innebär det att vara ett fan?

Tänker på första gången jag hörde talas om furries. Jag gick i högstadiet, och en artikel framställde det som om de var folk som tände på att ha sex med varandra iklädda djurdräkter. Ingen av bilderna de valt ut till artikeln var smickrande, utan dräkterna var illasittande och fula. Så, precis som många andra tonåringar online, svalde jag denna skildring med hull och hår. Skrattade åt dessa losers, män utan vänner som i slitna och formlösa fuskpälskreationer hade sex med andra män framför kameror. Trodde jag.

Sen lärde jag mig mer. Att furry fandom är en bred subkultur för folk som gillar djurkaraktärer med människolika drag. Att djurdräkterna, eller för den delen, porren, är bara en del. Ungefär som att knappast alla Star Trek-fans har bröllop med Klingon-tema, så är det bara en bråkdel av furries som har en pälsdräkt och av dem är det ytterst få som har sex iklädda dem. Fuskpäls är ju både varmt och knepigt att tvätta!  Att jag, som gillar en del filmer som har djurkaraktärer (Lejonkungen, Watership Down), antagligen skulle vara välkommen in i furry fandom om jag ville diskutera dessa filmer eller skapa min egen fan-karaktär.

Jag ser mig själv inte som en furry. Jag är inte en del av fandomen.

Jag tycker det finns en skillnad i att ”bara” gilla något, och att vara ett fan av något. Min pojkvän uttryckte det som att när man är ett fan av t ex  en genre, en filmserie eller en viss karaktär, så är man redan investerad i nästa del innan det kommit ut. Man har förhoppningar, man tänker ”snälla, låt dem inte förstöra serien genom att göra ett dåligt avsnitt”.

Jag känner så starkt för t ex Star Trek, Mass Effect, varulvsfilmer, Twin Peaks, Cats… Varje gång det produceras en ny Star Trek-film reagerar jag med skräckblandad förtjusning, kommer den här filmen att framställa det fiktiva universumet så som jag tänker mig det, eller kommer jag bli besviken?

Men jag känner inte så starkt för djurkaraktärer i sig. Att en tecknad film har talande djur är inget som i sig lockar mig till att gå och se den. Det krävs mer än så. När jag såg första annonserna för Zootopia hade jag inga särskilda tankar om den. Inga förhoppningar, ingen hajp.

Men jag känner folk som är furries. Och det är nog genom dem jag fått större förståelse för hela furry-grejen. Så att jag inte längre lever kvar i min tonåriga bild av att det bara handlar om maskeraddräkter och gruppsex.

Ps. Fast när jag blivit ännu äldre har jag också insett att det inte behöver vara fel på folk som gillar gruppsex iklädda fuskpäls heller. YKINMKBYKIOK. Ds.

Annonser
Det här inlägget postades i internet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s