”Se upp för passerande tåg”

När jag var liten blev jag ofta rädd för passerande tåg, som rusar förbi stationen i full fart. Det låter mycket, och det fanns också något främmande i att ett tåg inte behövde stanna på stationen. Jag förstår varför det finns spökhistorier kring tåg och tunnelbanor: vi ser dem en stund och sedan försvinner de.

Jag har numera vant mig mer, men hjärtat hoppar ändå till av själva ljudet när pendeltåget susar förbi och jag står på perrongen.

Men höga ljud får mig att känna mig vargig. Jag har nog inte tänkt på det så förut, men nu när jag skriver detta så inser jag: Jag har ylat ikapp med fyrverkerier, jag har morrat till av plötsliga explosioner, jag har följt mina instinkter till musik. Tack och lov att det i regel inte märks lika mycket när man gör konstiga ljud när det redan finns ett starkare ljud som kan täcka det. Och i många sammanhang där det finns höga ljud: dansgolv, nyårsfester, osv, så är det också ganska accepterat att bete sig lite konstigt och spontant. ”Jag var full” är en ursäkt till rätt många saker när man bor i norra Europa.

I förrgår skulle jag till några vänner som bor några pendeltågsstationer bort. Ungefär när jag gick av och började gå mot utgången, så passerade det ett tåg på andra sidan perrongen. Och där och då, kändes det nästan som om jag skulle kunna hoppa ur mitt mänskliga skinn och springa iväg på alla fyra.

Annonser
Det här inlägget postades i Skifte och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s