Off topic: Berusande längtan

Det finns något särskilt med längtan.

I högstadiet var jag olyckligt kär i en tjej i min klass i ett och ett halvt år. Det är en lång tid för en tonåring. Det smärtade, att vara så pass nära men inte tillräckligt nära. Men samtidigt, tänk på allt det drev mig att göra. Jag skrev dikter och dagbok, jag gjorde mitt bästa för att imponera på henne trots att det var lönlöst.

Ibland påminns jag om den känslan. Det kan vara när jag tittar på en film eller spelar rollspel. Det kan vara när jag blir attraherad av någon men det är olämpligt att agera på det.

Men som vuxen så klarar jag av att balansera den känslan. Jag kan låta bli att flörta med någon som är upptagen, och finna en absurd njutning av den där stickande känslan i bröstet när jag skönhet jag inte kan få. Jag kan fälla en tår för ett tragiskt kärlekspar på film, utan att bli deppig resten av dagen.

Jag lever ett så pass tryggt liv att jag kan kosta mig på att njuta av längtan och melankoli ibland.

Annonser
Det här inlägget postades i känslor, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s