Blinkande ljus på Phantom of the Opera

Tidigare i veckan såg jag Fantomen på Operan på Cirkus. Jag älskar musikaler, och speciellt så har Andrew Lloyds Webbers musikaler en särskilt plats i mitt hjärta.

phantomen-joback

Peter Jöback som Fantomen, Emmi Christensson som Christine.

För att ge en kort recension:

Jag har aldrig sett Fantomen på Operan live förut, även om jag lyssnat på flera olika inspelningar och sett filmen från 2004. Så jag har ingen annan uppsättning att jämföra med riktigt, till skillnad från t ex Cats och Cabaret som jag sett flera gånger. För det första måste jag verkligen berömma scenografin. Som ett utsökt detaljerat dockhus. Även kostymerna var fina. Skådespelarna var alla duktiga, jag var t ex förvånad över hur lite Peter Jöback lät som just Peter Jöback, för hans röst brukar annars vara lätt att känna igen. Det kan distrahera från inlevelsen om man som publik hela tiden tänker på skådespelaren snarare än rollen, därför är jag glad över att han hade hittat ett sätt att vara mer Fantomen än Jöback.

Nackdelen var kanske hur konstlade de få talade replikerna lät. Det var som att lyssna på en dubbning av en tecknad serie ibland. Rörelserna var också så in i detalj inövade att man ibland glömde att det handlade om riktiga människor och inte dockor. Ibland charmigt, ibland stelt, jag vet ännu inte riktigt vad jag tycker om detta.

Musiken var bra. Både orkestern och sången lät precis som det skulle.


 

Anledningen till varför jag tänkte ta upp det här på bloggen är för att under ouvertyren så blinkade en massa lampor i taket. Det skulle vara spännande, häftigt. Men det var mest irriterande, för blinkandet var helt oregelbundet, emellanåt bländande starkt och inte i takt till musiken. Av någon anledning fick det mig att vilja morra, det var som det starka ljuset liksom stängde av rationella tankar emellanåt. Så fruktansvärt irriterande var det. Jag kommer också att tänka på ljuskänsliga epileptiker, men de kanske inte går på påkostade musikalshower? Eller? Det kanske är upp till dem som vet att de är känsliga att ta reda på det innan de bokar biljett, ungefär som med vissa astmatiker som inte ens klarar av scenrök. Jag känner en sådan, och det verkar vara väldigt knepigt att ta reda på i förväg om sådan rök kommer användas under en föreställning eller inte…

Nåväl!

phantom-of-the-opera-2004-01

Gerard Butler som Fantomen i filmatiseringen.

En annan sak. När jag såg filmatiseringen av musikalen vintern 2004, så sympatiserade jag mycket med Operafantomen. Åh, han är så missförstådd! Varför ser inte Christine hur djup han är!

Jag kan numera berätta att jag mognat. Under föreställningen så påminde mig Fantomen mest om en sk ”Nice guy”, en kille som tror att han är så snäll och bra fastän han egentligen är ganska påfrestande. En snubbe som är bitter och inte förstår varför tjejerna inte vill ha honom. En manipulativ stalker som mördar folk för att bevisa sin kärlek låter inte så romantiskt längre för mig…

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s