När jag var yngre så kände jag mig som mest vargig när jag hade överskottsenergi. När jag var rastlös och lekfull, det var då jag kände för att springa på alla fyra eller jaga harar.
Kanske är det så att jag inte har samma tonårsenergi längre.
De senaste dagarna har jag däremot känt mig som mest vargig när jag är trött. Sent på kvällen när jag ska lägga mig, föreställer jag mig för mitt inre hur det skulle vara att vara täckt av päls, att ha klor istället för naglar. Tidigt på morgonen, på väg till jobbet, finns det ibland stunder då mina mänskliga tankar är avstängda och jag bara … är.
På jobbet är jag jämt fokuserad på mitt arbete. Det är så att jag knappt hinner känna efter hur jag mår eller vem jag är. Men det är kanske bra så. Fullt fokus och professionell.
susitar
vargteriantrop