”Hur upplever du artdysfori?” – Fråga från Werelist

Werelist, för den som är ny till bloggen, är ett forum för teriantroper. Den har funnits länge, har vettig moderering och jag rekommenderar den. Trots att den är bra har jag varit inaktiv senaste tiden. Men idag loggade jag in. En tråd jag såg handlade om artdysfori (species dysphoria). Frågan riktade sig till användarna som upplever artdysfori, dvs intensivt missnöje med sin fysiska art, och hur denna tar sig uttryck.

Jag upplever just nu inte artdysfori. Senaste svackan i det var i höstas/vintras någon gång. Men det här svarade jag (översatt från engelska)


Jag upplever artdysfori periodvis. Flera månader kan passera utan dysfori, för att följas av en månad eller två med dysfori, utan någon uppenbar anledning. Det har blivit bättre med åldern och genom att hitta hälsosamma utlopp för skiften och hunddjursbeteende.

Några av de sätt jag upplever artsdysfori:
– Jag får en besatthet om en kroppsdel ​​som saknas eller är ”fel”, och försöker fixa den och sedan bli frustrerad när det inte ens efter mina bästa försök känns rätt. Till exempel besatthet om att skapa en ny svans att ha på mig, men även de bästa svansarna som har en realistisk vikt och färg … är döda delar. Eller tänka på att mina ögon ser konstiga ut, köper gula kontaktlinser och kombinerar det med smink … Men mina ögon ser fortfarande mänskliga ut, fastän jag slösat pengar på dyra linser.
– Den del av min kropp som jag troligen tänkt mest på är mitt ansikte. Var är min nos?! Det finns inte riktigt något jag kan göra åt det. Jag har provat att bära en mask, men då stör den min luktsinne och gör det svårt för mig att äta / bitas. Nosen är också det vanligaste fantomskiftet för mig, fast om jag upplever fantomskiften mycket sällan överlag. Om någon petar på mitt ansikte eller på annat sätt stör mitt ”nosparti” när jag upplever det, blir jag irriterad.
– Att försöka röra mig på ett naturligt sätt, som att springa på alla fyra, men trots övning, är det fortfarande ansträngande och klumpigt med den här kroppen. Det är frustrerande, och ibland slutar jag försöka, även om jag egentligen gillar att springa på alla fyra.
– Ibland när jag ser vargliknande hund känner jag mig intensivt avundsjuk. Det här är en av dem saker som kan utlösa dysfori för mig, ibland har jag grubblat dagar över en vacker hund, hur en perfekt kropp så kan vara så nära men ändå ouppnåelig för mig.
– När min artdysfori har kombinerat med ”normal” depression (orsakad av stress), har jag funderat på möjligheten att reinkarneras som en varg om jag skulle dö / begå självmord. Jag har aldrig gjort något försök eller konkret plan. Jag har lovat vänner och familj att inte begå självmord och jag tar löften väldigt allvarligt.

Saker som har hjälpt mig med artdysfori:
– Mentala skiften. Om jag har ett djupt mentalt skifte, rensar det tankarna på något vis.
– Fysisk träning och sex. Det gör det möjligt för mig att bättre uppskatta min kropp, när den går att göra starkare eller användas för njutning.

 


 

Om du mår så dåligt att du funderar på självmord, kontakta Mind Självmordslinje först.

https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/ eller telefonnummer 90101

 

Det här inlägget postades i känslor, Kroppsbild/-funktion, Skifte och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s