Jag har varit upptagen och trött på sistone. Kalla det för det allmänna jävliga vuxenlivet om ni vill. I början av veckan sa jag till V att ”jag behöver nog tid att varga mig”. Det var en känsla i mig, helt enkelt. En gnagande känsla av att jag behövde vara ett tankelöst djur en stund, att jag skulle må bra av att vara vargig en stund.
Det sa jag i början av veckan. Idag är det fredag. Jag har varit så upptagen och trött hela veckan. Jobb, träning, matlagning, träffa vänner… Jag hann aldrig varga mig. Orkade inte gå ut och gå på kvällarna. Ströskrollade fejan och fastnade framför tv.
Sedan flera månader tillbaka hade jag bokat in med en bekant från kinkscenen att vi skulle gå på ett ”prova på”-danspass idag. K-pop. Jag har lyssnat en del på koreansk pop förut, men jag skulle kalla mig för en ganska casual lyssnare. Har inte koll på musiken som kommer ut just nu, eller vilka band som ungdomarna lyssnar på. Men att gå på ett prova-på-pass var ju lagom, kanske kul. Jag brukade hålla på mycket med dans som yngre, men utmattningsdepressioner gjorde det svårt för mig att hålla koll på koreografier eller klara av prestationsångesten som var dansföreställningar.
Nåväl. Trots att jag kände mig väldigt ringrostig, så efter ett tag så var det som att hjärnan kom ihåg: just ja, koreografier! Jag har sysslat med det här förut! Musiken var uptempo, dansen snabb. Efter tillräckligt många repetitioner så började jag kunna slappna av och bara göra. Röra mig till musiken och ha kul istället för att hela tiden ifrågasätta vad jag sysslade med. Energiboost.
Men så kom den där bekanta känslan: vore det inte väldigt mycket trevligare att röra mig på alla fyra? Obekvämt att se främlingar i ögonen. Rastlöst vandrade jag i cirklar mellan dansomgångarna, nästan flämtande, behövde hålla diverse ljud (morrningar? svårt att beskriva) i halsen. Tom i huvudet men full av energi. BARA GÖR. Borde inte framtassarna vara i marken? Åh nej. Vargig. Spontant mentalt skifte i helt fel sammanhang. Kom på mig själv och insåg att även om det var så oerhört lockande att bara sjunka ner i det där djuriska, och kanske t o m möjligt att ursäkta mig och gå ut en stund, så var nog det bästa att förhindra det hela. Hålla kvar i mänsklig tankeförmåga.
Jag har ett gammalt trick för att hjälpa mig tänka mig mer mänskligt igen. Översätta ord mellan olika språk. Jag ansträngde mig för att hitta ett ord först. Vilket ord som helst. Fisk, var av någon anledning det första ordet som dök upp i huvudet på mig. Fisk på finska… kala. Därefter några till ord, från svenska till finska. Och jag kände den där rastlösheten bli kontrollerbar, min blick vändas upp mot människors ansikten. Skulle tro att mitt ansikte gick från vad-det-nu-är som kan ibland avslöja mig för folk som känner mig till mer normal mänsklig min. Men fan, vad lockande det var att bara sjunka ner i vargigheten. Som en varm säng när man är trött och nyvaken på morgonen. Kändes lite sorgligt också. Men ärligt talat, en danslektion full med främlingar + en kinkster som bara kanske läst den biten av min profil på DS och egentligen inte har någon större aning… fel sammanhang!
Under kvällen har V klappat mig, och jag har kollat på vargvideor på youtube. Imorgon ska jag nog ta en promenad. Det finns rådjur i området ibland. Det svåra är att jag inte riktigt kan totalt kontrollera det där. Men jag ska försöka ge mig själv ett vargigt utlopp på ett sätt som inte leder till pinsamheter.
susitar
vargteriantrop
Ulv i Människokläder 