DNs kulturdel har en lång och överraskande positivt reportage om furrykonventet Nordic FuzzCon. Flera deltagare intervjuas. En av dem är Erik, som är en therian som identifierar sig som en ko.
Här är länk till artikeln: https://www.dn.se/kultur/hanna-hellquist-jag-kramar-en-orn-i-kostymbyxor-och-blir-knasvag/
Jag blev verkligen glad över att få läsa en sådan positiv framställning av furry fandom, och överraskad över att teriantropin blir knappt ifrågasatt. Mer framställd som ett udda personlighetsdrag, eller kanske ett sätt att förstå sin egen personlighet, än ett problem, sjukdom eller konstig trend. Vilken lättnad! Ko-Erik, om du läser det här: hör av dig, du verkar cool! (kool?)
Här är delarna om Eriks ko-identitet, utifall att icke-prenumeranter inte kommer åt artikeln:
Kor finns det däremot fler av, så många att de bildar en egen liten community i furryvärlden. Det var dessutom inget val för Erik. Han är något som kallas therian, vilket betyder att han inte bara klär sig som en ko, han identifierar sig som ko. Kostymen han har på sig är en hyllning till en tjurkalv som han tog hand om sommaren 2007, och som han aldrig har kunnat glömma.
—
Erik har inte alltid identifierat sig som ko. Från att han var fjorton år gammal var han varg, något han förklarar med att de starka känslor han upplevde som tonåring bättre passade in på en varg. Det var först när de känslorna hade svalnat som han hittade sitt rätta ko-jag.
Nu när jag försöker sammanfatta vårt samtal låter det som att jag förlöjligar honom men det är inte min mening. Faktum är att jag inte ifrågasätter Erik en enda gång, vilket i stället får mig att ifrågasätta mitt eget yrkesval. Jag känner mig som en urusel journalist där vi sitter. Jag försöker bara förstå.
– Jag tror fortfarande att jag var en varg, jag hade inte fel. Och jag var väldigt öppen med det, jag berättade för mamma och pappa och mina närmaste vänner. Men när jag fyllde tjugo hade jag en övergångsperiod på ett år då jag långsamt gick från att vara en varg till att bli en ko. Jag var en väldigt konstig varg/ko-hybrid där i några månader, men sedan slutet av 90-talet har jag varit uteslutande ko.
Hur vet du att du bara är ko nu? Kommer du att förvandlas igen?
– Min personlighet ändrades när jag blev äldre, det hände inte över natt. Jag är mycket lugnare nu, mycket mera som en ko. När jag var varg åt jag alltid upp maten först av alla, men nu äter jag långsamt, det är så många små saker som gör det så tydligt att jag är en ko.
– Du äter fortfarande väldigt fort, though, säger Justin.
– Det gör jag väl inte alls, protesterar Erik.
Okapin Justin är en traditionell furry som inte identifierar sig som sitt djur.
– Jag vet att jag är människa och jag har ingenting emot att vara det, jag tycker bara att djurmänniskor är så mycket coolare. Men det är klart, om det fanns en magisk dryck som jag skulle kunna dricka för att bli en okapi, då kanske jag skulle göra det.
—-
susitar
vargteriantrop
Ulv i Människokläder 