”Då är du en hybrid då!” sa hon och skrattade

Jag träffade ett ex till mig, ute på en klubb vi båda råkade vara på. När vi var ihop, i gymnasiet, var jag precis i processen att försöka hitta ord att försöka förklara mig själv och min djuriskhet med. Jag pratade nog alldeles för mycket om det, vilket ledde till att skvaller spreds. Jag var tonåring, orädd, trodde att tabun var till för att brytas.

Nå, nu när jag träffade mitt ex (låt oss kalla henne Y), så frågade hon efter en stund:
”Ursäkta, men… är du fortfarande lykantrop?”

Musiken var högljudd, jag något berusad. Hon hade med sig någon tjej, osäkert om det var en kompis eller flickvän.

Jag: ”Eh… jag brukar säga teriantrop numera”.
Y: ”Jaha, vad betyder det?”
Jag: ”Alltså, det är mer ett samlingsbegrepp för alla sorters djur”
Y: ”Jaså, intressant”
Tjejen jag inte kände lade sig i:
”Ja, Y sa precis förut om hur månen får henne att känna sig djurisk!”
Jag: ”Jaha… Ja, fullmånen är vacker ikväll. Jag tänker mig dock mer som en faktisk varg än en varulv. Haha, jag är inte allergisk mot silver heller”
Jag försökte skämta mig ur situationen, jag var inte riktigt bekväm med att prata om detta personliga i sällskap med en främling, även om jag inte har något emot att prata med Y om det egentligen.
Tjejen: ”Men åååh, då är du en hybrid!”
Och så skrattade hon, som om det hela var en lek.

Annat krävde min uppmärksamhet, så jag lämnade dem två vid baren och rörde mig till dansgolvet.

Men ja, nu har det gått några dagar. Jag har funderat på det där, om hur obekväm jag blir av att det som känns så äkta och personligt, så lätt uppfattas som en lek av andra. Om hur andra tar sig friheten att tolka mina upplevelser åt mig.

Jag borde kontakta Y. Vi sårade nog varandra då, i gymnasiet. Men jag tror hon har förlåtit mig, och jag har förlåtit henne. Det har trots allt gått över 10 år. Men jag bryr mig om henne, om än på ett platoniskt vis. Jag önskar henne väl, och jag tror hon ville prata om något personligt då, men blev avbruten av sin väninna(?), alkoholen och dansmusiken.

Det här inlägget postades i känslor, Komma ut och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s