Recension: Blood and Chocolate (2007)

Har varit förkyld den här helgen, vilket innebar att inga roliga aktiviteter ute med folk, utan sitta hemma och spela datorspel och kolla på film…

Jag hittade Blood and Chocolate, en varulvsfilm från 2007, på Netflix. Så här får ni mina intryck av filmen, men först, en liten sammanfattning av handlingen:

blood-and-chocolate

Handling: Vivian är en varulv, och växte upp . När hon var barn dödade människor dödade familj, och hon flyttade till sin moster i Bukarest istället. I Bukarest finns det många varulvar, som styrs av flockens ledare Gabriel. Nu är hon 19 år, och Gabriel är intresserad av henne, men samtidigt träffar hon en attraktiv amerikansk serieboksförfattare. Våldsamheter utbryter när flocken tror att hon berättar om varulvarna till sin flört.

Filmens tolkning av varulvar: Att vara varulv är något man föds som, det är ärvs inom släkten. Den som är varulv kan förvandla sig frivilligt när som helst. Förvandlingen framställs som att de hoppar i luften, ett sken omringar personen, och de förvandlar sig till en varg. Varulvsformen spelas alltså av riktiga vargar. Varulvarna kan bara dö genom att brännas, eller genom att skadas av silver. Faktum är att silver är extremt giftigt för varulvar, oavsett form. De lever i flock, styrd av en ledarhane som väljer en ny hona var sjunde år.

Vad jag tyckte då?

Ganska mediokert, allvarligt talat. Inget jag lär se om, även om filmen var bitvis spännande och jag ångrar inte att jag tittade på den.

Även om filmen bara är 10 år gammal, så kändes den emellanåt så gammaldags… Flocken styrs oerhört patriarkalt, och den enda ”räddningen” för Vivian är en annan man. Sättet som människan försöker flörta med Vivian är förresten så jobbigt att titta på! Vivian är till en början inte intresserad av honom, men han vägrar ge upp. Jag tror det var meningen att det skulle uppfattas som romantiskt att han följer efter henne, spårar upp var hon jobbar, ställer en massa frågor som försöker undvika att svara på… Men jag fick bara stalkervibbar!

Det är en hel del action och så i filmen, och det är dessa bitar som jag tycker görs ganska väl. När någon stackars människa springer ifrån en enorm flock med vargar i skogen, så är det spännande. Skådespeleriet emellan actionsekvensera är dock varken superpinsamt eller något imponerande, bara mellanmjölk. Känns som manuset inte inspirerande någon.

Jag lade förresten märke till en tendens hos mig själv. När varulvarna i filmen var i människoform fann jag dem ganska osympatiska. De skrämde varandra till lydnad, tjafsade om flockens hierarki, tafsade på tjejer… Dog någon varulv i människoform kände jag ingen sympati för dem, och jag tror filmen också syftade till att de flesta varulvar skulle ses som skurkar.

Men så fort de var i vargform så sympatiserade jag med dem per automatik. Det finns en scen då Vivians kusin, i vargform, försöker döda den där serieboksförfattaren, men bränner sig på hans silversmycke. Då, oavsett hur osympatisk kusinen hade varit, så stod jag på vargens sida.

I stort sett, att det var riktiga vargar med i filmen var en bonus för mig. Antagligen hade jag gett den ett mycket mer negativt omdöme om varulvarna hade sett som i, säg, Underworld.

Blood and Chocolate

Turist snart uppäten av en varulv

Så, om du verkligen gillar varulvsfilmer och du har sett klassikerna redan, se den här. Men om du är ute efter en bra skräckfilm eller övertygande romans, så är det här nog inget för dig.

 

Tydligen baserar sig filmen löst på en bok med samma namn. Fast extremt löst – likheterna är i stort sett titeln, namnen på karaktärerna och att det handlar om varulvar i kärleksdrama. Men hur varulvarna funkar, åldern på huvudpersonen, var historian utspelar sig, relationer mellan karaktärer osv har tydligen bytts ut. Jag har inte läst boken, men av det lilla jag googlat mig till, så ska boken vara bättre.

6432781

Annonser
Publicerat i Info | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Dröm: Sjöjungfru rädd för äpplen

Jag drömde att jag satt och läste i någon tidning, kanske SvD eller någon annan vanlig nyhetstidning. I den fanns en artikel om en kvinna som hade en fobi för äpplen i vatten. Hon var inte rädd för vatten, och inte heller rädd för äpplen på land. Men om någon lade ner ett äpple i, säg, ett vattenfyllt badkar så skrek och grät hon.

Ett foto på henne visade henne klädd i en sjöjungfrustjärt, hon simmade under vattnet och hade utsläppt hår.

En kommentar i artikeln sa att kvinnan ”även led av dysfori angående sin fysiska art, upplever att hon egentligen borde vara en sjöjungfru”.

Jag tänkte det var ovanligt med en artikel om en otherkin som fokuserade på hennes udda fobi istället, och behandlade hennes artidentitet (vilket nog borde lyfta fler ögonbryn) som en liten detalj i sammanhanget.


Fast det var ju bara en dröm. Nu ska jag städa lägenheten inför besök!

Publicerat i Drömmar | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Länk: Man vill se ut som en alv

Luis Padron från Argentina har utfört skönhetsoperationer, och använder smink och kläder för att se ut som alven han önskar att han vore. Han planerar att fortsätta bli allt mer lik en alv med fortsatta ingrepp. Han tjänar även pengar på att vara modell och cosplayer.

”‘I consider myself trans-species, in the same way transgender people feel, I need to become how I feel inside, I don’t expect people to understand but I ask they respect it.”

Länk

Publicerat i Nyheter | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Att undvika prata om ens artidentitet

Jag gillar att diskutera på internet. När internetforum var mer populära, var jag aktiv på sådana. Numera, blir det väldigt mycket facebook istället. Inte för att jag egentligen gillar facebook mer, men eftersom det är mer folk där, mer aktivitet, så blev det så.

Ibland dyker det upp helt normala samtalsämnen i diskussionsgrupper och -forum där det egentligen vore relevant att nämna min teriantropi, men där jag undviker att göra det. För jag orkar inte förklara något som de flesta aldrig hört talas om, och de som har hört talas om det, tror att det är ett skämt.

Samtalsämnen som:

”Om du skulle vilja ändra något på din kropp, vad skulle det vara?”

Normala människor svarar kanske sådant som:

  • Vill gå ned i vikt
  • Vill få mer muskler
  • Slippa fräknar
  • Bli av med ärr
  • Lite längre
  • Större bröst

Eller något annat som handlar om en detalj på den mänskliga kroppen, och som många kan relatera till.

Knäppgökar som jag?

Eastern-Wolf-2-Carnarvon-ON-Dec.-25-2015-Gord-Harrison.jpg

  • En lång nos
  • Vassa tänder
  • Rörliga, framåtriktade öron ovanpå huvudet
  • Päls
  • Svans
  • Klor
  • Skitsamma.
  • ”Jag tycker fräknar är fint!”

Det här är bara ett exempel på ett samtalsämne där jag egentligen har mer att säga vad jag egentligen säger.

Kanske är alla andra människor också knäppa på olika sätt, och låtsas vara normala? Kanske är våra ytliga diskussioner om kroppar, identitet, sexualitet, känslor och andlighet på internet bara en charad?

Jag vet inte längre.

Men jag vet att det finns något irriterande och ansträngande i att emellanåt vilja prata om något viktigt för en, utan att behöva försvara och förklara det från början. T ex, det brukar inte vara några problem för mig att säga ”jag är bi” i en diskussion om relationer eller sexualitet. Alla vet vad jag menar. Tiden då folk i civiliserade sammanhang slängde sig med fördomar som ”då har du bara inte bestämt än” eller ”vad betyder det ens? Är du hermafrodit?” är nog över.

Men med andra saker, t ex teriantropi, så kan jag inte nämna det i förbifarten när det är relevant. Jag får välja: antingen inte säga något om det, eller se fram emot ett par timmars skrivande där jag påpekar att nej, jag skämtar inte, nej, psykologer vill inte bota mig, nej, jag är inte ute efter att förstöra för transpersoner, ja, jag har hört ditt skämt om ”attackhelikoptrar” förut.

Så oftast väljer jag att inte säga något. Sånt är livet.

Publicerat i internet, känslor, Komma ut, Kroppsbild/-funktion | Lämna en kommentar

Det mesta som är bra för vanligt folk, är bra för även teriantroper

Emellanåt ser jag på forum frågor från yngre teriantroper i den här stilen:

  • Hur kontrollerar jag mina mentala skiften, så att de inte börjar i skolan?
  • Hur känner jag mig mer tillfreds med min kropp?
  • Varför känner jag mig så ensam?
  • Jag känner mig vilsen och stressad, vad ska jag göra?

Även om frågorna kanske kommer från personer som inte tillhör majoriteten när det gäller tankesätt och identitet, så finns det ett ganska enkelt och tråkigt svar:

Det mesta som icke-teriantroper mår bra av, mår även teriantroper bra av.

Vi börjar med motion: Det får dig både att känna dig nöjdare med din kropp, när du ser att du klarar av saker du kanske inte anade! Du kanske inte klarar av att springa som en gepard, du har inte utfällbara klor som en tamkatt eller en käft som öppnar sig lika brett som en orms. Men du kan klättra i en klätterställning, träna upp uthållighet och jogga långa sträckor, du kan bli vig och gå ned i spagat, dansa i takt till musik, åka skridskor eller lyfta skrot över huvudet. Saker som din djurtyp kanske inte ens klarar!

Med träning kanske du klarar av att göra saker med likt din djurtyp. En gepardteriantrop kan träna på att springa snabbt, och kunna sprinta allt bättre. En bergsget kan få utlopp för sina instinkter genom klättring, osv.

Dessutom, regelbunden motion hjälper mot rastlöshet, vilket jag menar är en stor del av okontrollerade mentala skiften.

Varierad kost: Lågt blodsocker och/eller näringsbrister sätter igång cravings, vilket i sin tur kan sätta igång mentala skiften och olämpligt beteende. Så ät ordentligt och regelbundet, så att du inte smäller i dig ett helt paket köttbullar på en gång en kväll när du är ensam hemma. Exempel: När jag började få lite lägre b12-vitaminhalter under min studietid, då jag åt nästan helt vegetariskt, så ökade mina rovinstinkter. Notera, jag säger inte att vegetarisk kost är onyttig. Men i min släkt är det många med lågt b12, ett ämne som finns framför allt i animalier, så just för mig passade inte den dieten. Så om du känner dig märklig, trött, orkeslös, kolla upp hos en läkare. Det kan vara en bristsjukdom eller något annat.

Gemenskap: Jag tror alla vill ha vänner, och helst kunna känna igen sig i andra. Unga teriantroper brukar ofta vilja lära känna andra i samma situation. Det är ingenting märkligt. Min rekommendation för forum om teriantropi är fortfarande Werelist. Annars kan man försöka subtilt försöka fråga runt i andra subkulturers kretsar, t ex bland furries och nyandliga, om det finns någon där som identifierar sig som ett djur eller känner sig djurisk. Ibland träffar på andra djurmänniskor där, även om man får vara beredd på många nitlotter också.

Men det går faktiskt att känna gemenskap med andra också, som man kanske delar andra personlighetsdrag eller egenskaper med. Det kan handla om samma värderingar, religion, hobby, bakgrund osv. Ibland känner man sig ensam, det är en del av livet. Men ge inte upp! Någonstans i världen finns det fantastiska vänner även åt dig.

Tid för återhämtning: Jag har skrivit mycket om det här med att kontrollera skiften och beteenden. Skola, jobb och föreningsliv är inte rätt ställen att börja springa på alla fyra på, precis. Men på fritiden, se till att ibland ha stunder där du kan vara ditt djuriska jag. T ex när du är hemma eller om du är ute i ett skogsparti där ingen annan stör eller störs.

Få tillräckligt med sömn, gör sådant som du tycker är kul men som inte har prestationspress. Speciellt viktigt är det att ladda på med återhämtning efter att du haft en händelserik period i livet. Bli inte utmattningsdeprimerad eller utbränd som jag blev! Det är ett växande problem, speciellt hos personer som är ”duktiga”, dvs gärna hjälper andra eller vill göra bra ifrån sig i skola och arbete. Så om du är en sådan person, se till att även hjälpa dig själv ibland: ta en paus från ansvaret då och då.

Publicerat i Info, Kroppsbild/-funktion, Skifte | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Video: varningsljud

Vargar skäller inte lika mycket som hundar. När de skäller är kan det vara i form av varningsskall. Såhär låter det:

Men när jag känner för att göra det ljudet, t ex när jag är vargig och blir överraskad, så låter det inte riktigt likadant. Jaja, mänskliga stämband och allt det där.

Publicerat i internet, Kroppsbild/-funktion | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Tips: för dig som får förfrågan från media

Jag har tidigare skrivit om det här med att medverka i media som teriantrop. Något som jag tycker man bör vara ytterst försiktig med. Även om det finns bra journalister och tv-program, så är det tyvärr så att skräp-tv är det mest som aktivt söker efter ”annorlunda personer”.

Tidigare länkade jag till detta youtubeklipp, där två personer som jobbar med tv förklarar vad man kan förvänta sig som inbjuden till intervju eller liknande. Dvs: får du inte betalt för din medverkan i tv, så ska du räkna med att du bara är ett ”bete” som utnyttjas för tittarsiffror.
Tidningar fungerar ju inte riktigt så, men alla borde ju förstå av sig självt att man kan googla en journalists namn och se vilka slags artiklar de skrivit förut. Om deras tidigare artiklar framställer intervjuobjekten som freaks, t ex, så kommer inte din intervju bli bra heller.

En bekant till mig, som skrivit om sex mycket, har här en checklista med vad man bör tänka på om man får förfrågan om att delta i media och prata om sin sexualitet eller kinks: LÄNK

Nu är inte teriantropi ett sexuellt intresse eller en fetisch. Men mycket av tipsen gäller oavsett om det handlar om sexualitet, identitet eller något annat personligt och normbrytande. Så jag rekommenderar verkligen alla att läsa listan och fundera lite.

Gå inte med på vad som helst, ställ frågor, tänk efter före.

 

Publicerat i Info, internet | Märkt , , | Lämna en kommentar